Polycystiskt ovariesyndrom (PCOS) är en samling av symptom, eller ett “syndrom”, som påverkar äggstockarna och ägglossningen. Det är vanligt hos kvinnor i fertil ålder. Kvinnor med PCOS har högre nivåer än normalt av androgener (manliga hormoner). Denna hormonobalans stör menstruationscykeln—ovanliga eller förlängda perioder; och äggstockarna kan utveckla många folliklar (små vätskefyllda blåsor som producerar hormoner och påverkar fertiliteten) samt misslyckas med att regelbundet släppa ut ägg, vilket gör det svårt att bli gravid. En korrekt och tidig diagnos gör det enklare att få rätt behandling för att hantera symptomen.
Vid puberteten har en kvinna ungefär 400 000 primordiala eller vilande folliklar, var och en med potentialen att släppa ett ägg för befruktning. Hos kvinnor med PCOS kan äggen inte mogna eller trigga ägglossning. Istället ansamlas omogna folliklar i äggstockarna. Amerikanska gynekologerna Irving F. Stein, Sr. och Michael L. Leventhal beskrev syndromet år 1935 (PCOS kallas också Stein-Leventhals syndrom) och misstog då de många folliklarna i äggstockarna för cystor. Ordet “polycystiskt” i polycystiskt ovariesyndrom betyder “många cystor”. Trots att detta hälsoproblem identifierades för länge sedan är orsaken bakom PCOS fortfarande okänd.
Många kvinnor har PCOS utan att veta om det. En studie visade att upp till 70% av kvinnor med PCOS var odiagnostiserade. Symptom på PCOS utvecklas ofta under puberteten, men mildare fall diagnostiseras vanligtvis runt 25–30 års ålder.
Symptomen inkluderar:
Om någon annan sjukdom (som genetisk binjuresjukdom eller tumörer på äggstockar eller binjurar) kan uteslutas, tyder förekomsten av minst två av dessa symptom på PCOS-diagnos.
Även om mer än tjugo gener kopplade till syndromet har identifierats, förklarar dessa färre än 10% av PCOS-fallen. Det finns dock 30% risk att utveckla PCOS om det finns i familjen. För närvarande är ärftlighet den mest förutsägbara riskfaktorn. Miljöfaktorer såsom hormonstörande ämnen (kemikalier som kan påverka hormonella system) tros också spela en roll i sjukdomens uppkomst.
Forskare och läkare har ännu inte identifierat vad som orsakar PCOS. Det tros att kvinnor med PCOS har flera samverkande faktorer som bidrar till syndromet.
Höga nivåer av manligt hormon: Det finns bevis för att höga nivåer av manliga hormoner (hyperandrogenism) hindrar äggstockarna från att producera hormoner och ägg normalt. När en kvinna är fertil börjar flera små folliklar växa vid varje menstruationscykel. Slutligen blir en av dessa folliklar dominant och släpper ut ett ägg för befruktning. Övriga folliklar tillbakabildas och absorberas av kroppen. Vid svåra PCOS-fall gör överskottet av androgener att folliklarna blir motståndskraftiga mot denna process och istället samlas i äggstocken.
Insulinresistens: Upp till 70 procent av kvinnor med PCOS har också insulinresistens, vilket innebär att cellerna inte kan använda insulinet korrekt. Insulin är ett hormon som produceras av bukspottkörteln och hjälper kroppen att omsätta socker, kroppens viktigaste energikälla. När cellerna inte använder insulinet rätt ökar kroppens insulinbehov. Bukspottkörteln producerar mer insulin för att kompensera. Överskott av insulin får äggstockarna att producera mer androgener. Fetma är en viktig faktor vid insulinresistens.
Inflammation: Kvinnor med PCOS har ofta förhöjda nivåer av inflammation i kroppen. Övervikt kan bidra till inflammation. Studier har även kopplat ökad inflammation till högre androgenhalter.
Fetma: Fetma ses ofta vid PCOS. Förutom den betydande effekten på reproduktionsförmågan har PCOS också metabola egenskaper. Mellan 40–80% av kvinnor med PCOS rapporteras vara överviktiga eller feta, vilket avsevärt ökar risken för glukosintolerans och typ 2-diabetes. Miljöfaktorer som kaloririk kost och minskad fysisk aktivitet bidrar också till den höga andelen fetma hos kvinnor med PCOS. De gener som orsakar PCOS är fortfarande inte tydligt identifierade.
PCOS kan orsaka flera komplikationer. Den vanligaste (och behandlingsbara) komplikationen är infertilitet. Som nämnts ovan orsakar PCOS en obalans i de kvinnliga könshormonerna som kan förhindra utveckling och frisättning av mogna ägg. Utan ett moget ägg kan varken ägglossning eller graviditet ske.
Utöver fertilitetsproblem kan PCOS ge andra långsiktiga komplikationer.
Upp till 80 procent av kvinnor med PCOS är överviktiga eller feta. Både fetma och PCOS ökar risken för högt blodsocker, högt blodtryck och avvikande kolesterol. Tillsammans betraktas dessa faktorer som ett metabolt syndrom som ökar risken för hjärtsjukdom, diabetes, olika hjärt-kärlsjukdomar (stroke, hjärtinfarkt) samt livmodercancer.
Sömnapné, ännu en PCOS-komplikation, är en potentiellt allvarlig sömnstörning där andningen upprepade gånger stannar och startar. Om du snarkar högt och är trött trots en hel natts sömn, kan du ha sömnapné.
Andra komplikationer vid PCOS inkluderar:
För att hjälpa till med diagnosen PCOS och utesluta andra orsaker till dina symptom kommer din läkare troligen att fråga om din sjukdomshistoria, göra en fysisk undersökning och ta vissa prover.
En fysisk undersökning innebär sannolikt blodtrycksmätning, bestämning av BMI och midjemått, att kontrollera om det finns överdriven hårväxt i ansikte, på bröst eller rygg samt akne eller hudförändringar. Din läkare kan även leta efter tecken på håravfall och andra hälsotillstånd (som förstorad sköldkörtel).
Din läkare kan göra en gynekologisk undersökning för att leta efter tecken på överskott av manliga hormoner (till exempel förstorad klitoris) och kontrollera om dina äggstockar är förstorade eller svullna.
Ett vaginalt ultraljud (eller ultraljudsundersökning) används för att undersöka äggstockarna efter cystor och för att kontrollera tillståndet på livmoderslemhinnan (endometriet).
Ett blodprov kan tas för att undersöka nivåerna av androgener och andra hormoner relaterade till vanliga hälsoproblem som kan förväxlas med PCOS, såsom sköldkörtelsjukdom . Din läkare kan också testa dina kolesterolnivåer och kontrollera om du har diabetes.
Det finns inget exakt test för att ställa PCOS-diagnos. När andra tillstånd uteslutits diagnostiserar läkaren vanligtvis tillståndet genom att fastställa om minst två av tre symptom finns: höga androgenvärden, oregelbunden menstruation, och cystor på äggstockarna.
Följ din menstruationscykel och eventuella oregelbundenheter. Andra symptom som viktuppgång, akne eller överdriven hårväxt kan också räknas in vid diagnos.
Det finns inget botemedel mot PCOS, men symptomen kan hanteras. Din läkare kan tillsammans med dig ta fram en individuell behandlingsplan utifrån dina symptom, din önskan att få barn, och din risk för långsiktiga hälsoproblem som diabetes eller hjärtsjukdom. Många kvinnor behöver en kombination av behandlingar för att effektivt hantera symptomen.
Hormonella preventivmedel kan lindra symptomen på PCOS, inklusive p-piller, plåster, injektion, vaginalring eller hormonspiral.
För de kvinnor som inte vill bli gravida kan hormonella preventivmedel:
Trots att PCOS är en komplex sjukdom finns mycket du kan göra själv för att förbättra din hälsa. Att äta en nyttig kost och undvika vissa skadliga ingredienser kan tydligt minska symptomen.
En näringsrik kost hjälper till att reglera hormoner och menstruationscykeln, medan processad mat kan bidra till inflammation och insulinresistens.
Åtgärder du kan genomföra hemma för att minska symptomen på PCOS inkluderar:
Medan forskare fortsätter leta efter nya sätt att behandla PCOS, kan vi alla fokusera på en hälsosam livsstil och hålla koll på förändringar i menstruationscykeln.
Du kan spåra din mens med WomanLog. Ladda ner WomanLog nu: