Smärtlindring och hantering före, under och efter förlossningen
Förlossningen är en av livets största upplevelser för föräldrar. Att vänta på en ny bebis är spännande men kan också kännas överväldigande, särskilt om du inte vet vad du kan förvänta dig. Vi har alla hört att förlossning är smärtsam, men vad innebär det egentligen? I denna artikel delar vi information om olika metoder den födande kan använda för att hantera förlossningssmärta.
Smärta är nervsystemets sätt att signalera att kroppen upplever skadliga eller mycket intensiva stimuli. I samband med sjukdom eller skada betraktas smärta ofta som ett symtom. Idrottare pratar ofta om "bra smärta" och "dålig smärta". "Dålig smärta" är resultatet av överansträngning eller skada, medan "bra smärta" är utvecklande—det är den "brännande" känslan de känner när musklerna byggs upp. Förlossningssmärta liknar denna "bra smärta" men har även speciella egenskaper.
Vad är förlossningssmärta?
Först och främst—och det tål att upprepas—varje person är unik, likaså varje förlossning. När en gravid kvinna går in i förlossningen bidrar hennes fysiska, mentala och känslomässiga tillstånd till hur hon upplever händelsen. Mer om det senare. Det alla förlossningar har gemensamt är dock kroppens mål att få ut barnet ur sin mammas kropp och in i världen som en egen individ.
När det är dags för barnet att födas börjar den födandes livmoder dra ihop sig rytmiskt och upprepade gånger. Sammandragningarna ökar gradvis i frekvens och intensitet när barnet rör sig neråt i bäckenet och livmodertappen (cervix) utplånas och öppnas (tunnas ut och vidgas). När livmodertappen är fullt öppen, 10 cm, pressar de kraftiga sammandragningarna—från kroppens starkaste muskel—bebisens huvud, som är den största och hårdaste delen, genom cervix, slidkanalen och vulvan ut i världen. När huvudet är ute följer resten av kroppen lätt.
Omkretsen på en nyfödds huvud är i genomsnitt cirka 35 cm, men här är skallbenen mjuka och formbara—de utgörs av fem plattor som hålls samman av sutur i fibröst material vilket gör att plattorna kan överlappa och ändra form under förlossningen. MRI-skanningar har visat att före och efter förlossningen är bebisens skalle rundad, men under det intensiva trycket från sammandragningarna komprimeras och förlängs huvudet när det passerar genom födelsekanalen. Många nyfödda har en konform på huvudet vid födelsen men på bara några minuter återgår huvudet till sin ursprungliga form.
Förlossningssmärtan kommer från livmoderns sammandragningar och från trycket när barnet rör sig genom födelsekanalen och påverkar omgivande vävnader. Grundkänslan liknar mensvärk i nedre buken, men blir intensiv när sammandragningarna klämmer och töjer muskler, nerver och ligament. Vanliga ord för att beskriva förlossningssmärta är krampande, värkande, bultande, tryckande och huggande.
Den födandes kroppsliga förutsättningar och barnets läge påverkar också känslan. Andra vanliga beskrivningar inkluderar:
- Ländryggssmärta under värkar eller konstant ryggsmärta.
- Smärta i mage, höfter, säte och lår, eller en kombination av dessa.
- Smärta som strålar fram och tillbaka eller ner längs låren.
- Smärta i ett, flera eller alla områden samtidigt.
Förlossningssmärta liknar smärtan vid hård fysisk ansträngning eftersom den visar att kroppen arbetar hårt och bra, men den särskiljer sig genom att värkarna kommer i ett förutsägbart mönster, varar i upp till omkring en minut och att du får vila däremellan. Värkarna börjar nästan alltid svagt och blir sedan längre, starkare och tätare, vilket ger tid att anpassa sig till processen. Du kan inte välja att sluta föda barn, men värkarna upphör så snart barnet är ute. Då översköljs kroppen av oxytocin och endorfiner, och en av livets mest intensiva upplevelser blir snart ett blekt minne.
Förstföderskors förlossningar varar i genomsnitt 12–24 timmar, medan förlossningen ofta går fortare vid nästa barn—cirka 8–10 timmar. Även om vissa kvinnor har varit i värkarbete i flera dagar innan de föder, föder andra snabbt—på bara en eller två timmar. Vissa kvinnor har högriskgraviditeter och behöver specialisthjälp vid födseln.
Den födandes upplevelse av smärta påverkas inte bara av kroppen. Omgivningens förväntningar, medias beskrivningar, tron på den egna förmågan, tidigare smärtupplevelser och själva förlossningsmiljön påverkar också—vem som är närvarande, hur andra kommunicerar (verbalt och icke-verbalt) med den födande, filosofin och rutinerna på förlossningen, kvaliteten på vården samt tryggheten i omgivningen.
Hur kan jag förbereda mig?
Som mamma eller födande finns det flera saker du kan göra för att förbereda dig.
Lär dig om förlossning och gå på föräldrakurser
Idag kan du lära dig om varje del av graviditeten, förlossningen och tiden efteråt online. Kunskap är makt, men det kan också kännas överväldigande. Föräldrakurser är ett utmärkt sätt att på ett upplevelsebaserat vis få veta vad du kan förvänta dig och hur du kan förbereda dig mer.
Gå på dina mödravårdsbesök
De flesta blivande mammor besöker mot slutet av första trimestern en specialist som följer bebisens utveckling genom hela graviditeten. Oftast är detta en gynekolog/obstetriker, som också kan svara på individuella frågor och ge tips om böcker, kurser och webbplatser. De följer hur kroppen utvecklas och kan rekommendera vitaminer och tillskott för att barnet ska få alla näringsämnen det behöver.
Skriv en förlossningsplan
Förlossningsplanen har blivit väldigt populär på senare år som ett verktyg för att mamman själv ska kunna uttrycka sina önskemål under förlossningen. Dock ger ordet "plan" ibland bilden av att du kan förutse allt och fatta klara beslut i förväg, vilket inte riktigt stämmer. Att vara påläst är toppen, likaså att känna till sin egna prioriteringar, men förlossningen är organisk och följer sällan ett idealscenario. När du väl är i aktivt värkarbete är du helt uppslukad av upplevelsen och behöver stöd från andra för att få en positiv upplevelse—det är här förlossningsplanen hjälper.
Tänk igenom viktigast saker: Var vill du föda? Vilken utrustning vill du ha där? (Förlossningspall, boll, stång att hålla i, badkar osv.), vilka du vill ha med dig (medicinsk personal, partner, vänner, familj), vilka sätt du vill ha känslomässigt stöd (vilket är ditt kärleksspråk?), din syn på smärtlindring och vad som annars är viktigt för dig. Läkare, barnmorskor och sjuksköterskor gör sitt bästa men deras huvudfokus är medicinska beslut, inte alltid dina upplevelser. Om du kan ha stöd av en doula (eller partner, vän) kan det göra mycket för att du ska få föda med trygghet och respekt. Det innebär inte att allt går enligt plan, utan att du behandlas vänligt och att din styrka och vilja respekteras, uppmuntras och stöttas när du föder.
Var aktiv
Att vara måttligt aktiv inför förlossningen hjälper kroppen att förbereda sig. Om du redan tränar regelbundet, fortsätt så länge din gynekolog/obstetriker säger att det är okej. Var dock beredd på att ändra rutinerna när barnet växer, lederna blir mjukare och din tyngdpunkt förändras. Om du inte är så aktiv, använd månaderna fram till att samla kraft. Bara att promenera är ett utmärkt sätt att förbereda kroppen. Det finns gott om råd om säker träning under graviditeten för att stärka bålen och öka rörligheten i höfterna och aktivera bäckenbotten. Dans, simning, yoga, pilates, styrketräning och lågintensiv aerobics är bra val. Kvinnor av alla former och storlekar har fött barn av alla möjliga, så detta är tiden att känna tacksamhet och göra det bästa av det du har.
Stärk din bäckenbotten
Bäckenbotten är en grupp sammanlänkade muskler och ligament som bildar ett stöd i botten av bäckenet. Dessa muskler håller upp bukorganen, medan urinblåsa, tarm och livmoder har öppningar genom bäckenbotten—urinröret, anus och slidan. Under förlossningen utsätts området för stor påfrestning. Kegelövningar hjälper till att stärka denna del, vilket ger dig mer kraft att trycka ut barnet och underlättar återhämtningen efteråt.
Vi har en artikel om hur du gör Kegelövningar rätt.
Kom ihåg: lagom är bäst. Om din bäckenbotten är svag, oroa dig inte—du kan märka skillnad på 4–6 veckor och stor förändring på cirka tre månader. Men överträna inte! Elitidrottare med mycket stark bål kan ha svårt att slappna av tillräckligt vid förlossning.
Gör perinealmassage
Perineum är vävnaden mellan vulva och anus. För att förbereda området inför förlossning kan du eller din partner mjukt massera och tänja ut vävnaderna, särskilt efter en dusch eller bad när de redan är varma och avspända. Sitt eller ligg bekvämt med stöd under bäckenet. Tänk dig att din vagina är en klocka, 12 upptill och 6 nertill mot anus. Ta en liten mängd olja (kokos, oliv, mandel) på fingrarna och massera området runt vulvan från kl 3 till kl 9. Sätt försiktigt in en eller två tummar i slidöppningen upp till första knogen och svep utmed kanten från 3 till 9, medan du tänjer lätt. Använd så mycket tryck att vävnaden pirrar lite, massera i upp till 60 sekunder. Slappna sedan av. Gör detta fem gånger. Känn du något spänt eller motstånd, arbeta försiktigt vidare med det området. Andas djupt genom magen och fokusera på att slappna av i bäckenbotten inför födseln. Det är allt—lite extra förberedelse kan hjälpa kroppen anpassa sig bättre i stunden.
Nio av tio kvinnor får någon bristning vid vaginal förlossning. Små bristningar känns knappt och läker oftast av sig själva. Om risken finns för en djupare bristning gör barnmorskan ett klipp (episiotomi). Ett rent snitt sys ihop och läker snabbare än ett sönderrivet sår. Vissa kvinnor föder dock utan att perineum brister. Förutom Kegelövningar och förlossningsställningar kan man genom att börja med perinealmassage 3–4 gånger i veckan från graviditetsvecka 34 minska risken för medelstora och större bristningar, särskilt i kombination med kontrollerad krystning, varma kompresser (eller vattenfödsel) och stöd med händer för att hålla emot vävnaden.
Smärtlindring under förlossning
Det är upp till dig som föder att bestämma hur du vill hantera förlossningssmärtan. Vissa vill föda helt naturligt utan medicin, andra vill känna så lite som möjligt, och de flesta befinner sig någonstans mittemellan. Ibland väcks starka känslor om smärtlindring under förlossning—men det viktigaste är vad du vill, vad din läkare/barnmorska/doula kan stödja dig med, och hur mycket utrymme som finns för att välja under förlossningen.
Kom ihåg att förlossningsavdelningar skiljer sig åt. Ta reda på vilka smärtlindringsalternativ som erbjuds där du vill föda och om deras filosofi stämmer överens med din egen.
Skapa en trygg och stödjande miljö. Hemma kan du inreda som du vill men även på förlossning eller BB kan du ofta påverka belysning och temperatur, spela musik, ha natur- eller bakgrundsljud eller be om tystnad, samt ta med något hemifrån som gör dig glad och trygg. Ibland kan du använda aromaterapi eller åtminstone ha något doftande mot illamående eller för ökad komfort.
I början av värkarbetet kan du förbereda kroppen genom att dricka mycket och äta lättsmält och energirik mat. Komplexa kolhydrater ger långvarig energi under förlossningen, medan fruktjuice eller honung ger snabb energikick. Ät ordentligt tidigt, för senare vill du troligtvis inte. Vila eller sov när du kan.
Icke-medicinsk smärtlindring
Avslappningstekniker
Avslappningstekniker — meditation, visualisering och andningsövningar gör att du blir mer närvarande i kroppen och kan acceptera där du befinner dig. Mantra, nedräkningstimer, visualisering av vågor, en blomma som slår ut eller att bebisen rör sig neråt, eller någon av de många andningsteknikerna kan hjälpa dig slappna av eller fokusera bort smärtan i en viss kroppsdel.
Varva rörelse och vila
Växla mellan rörelse och vila—dansa, vagga, gå i trappor, cirkla med höfterna, gunga fram och tillbaka, luta dig mot soffa, säng eller pilatesboll, gå ner på alla fyra, ligg på ena sidan och växla position. Känn efter vad som är bäst för dig och bebisen.
Beröring och massage
Sinnlig beröring—massage, tryck mot höfter eller ländrygg, akupressurpunkter, varma/kalla kompresser—allt detta kan din partner eller doula använda för att lindra spänning och smärta under värkarbetet.
Vatten
Hydroterapi—Vatten lugnar och mjukar upp musklerna och kan aktivera endorfiner som dämpar stress och smärta. Har du tillgång till badkar eller dusch—använd vattnets läkande kraft. Många väljer vattenförlossning som en naturlig metod.
Läs mer i vår artikel Är vattenförlossning rätt för mig?
De flesta metoder fungerar bäst om den födande stöttas av partner eller doula som känner till hennes sätt att hantera stress: Drar du dig inåt eller söker du kontakt? Lägger du spänning på särskilt vis? Hjälper det att vara tyst eller högljudd? Vilka saker hjälper dig att fokusera—ljud, beröring, synintryck?
Medicinsk smärtlindring
Om du vill ha medicinsk hjälp finns bland annat följande alternativ:
Epidural eller spinalbedövning
Vid epidural läggs tunna slangar i nedre delen av ryggen så att bedövningsmedel droppar direkt till nedre kroppen. Själva epiduralen brukar inte kännas, även om sticket för att bedöva huden kan kännas lite. Det tar omkring 15 minuter innan det fungerar. Det ger betydande smärtlindring, men du kan vara vaken och delta under födseln. Risker är bland annat blodtrycksfall, yrsel och i sällsynta fall huvudvärk och att bebisens hjärtslag går ner.
Spinalbedövning
Liknar epidural men används oftast vid kejsarsnitt. Det är ett stick i nedre ryggen som verkar omedelbart och lindrar smärtan i 2 timmar. Fördelar och nackdelar liknar epidural.
Systemiska smärtstillande
Analgetika som opioider kan användas för att göra smärtan mer uthärdlig. Du blir mer avslappnad och bekväm, men inte ordentligt smärtfri. Du kan dessutom bli yr, illamående och förvirrad. Risken finns även att barnet blir dåsig.
Lustgas
Lustgas hjälper dig slappna av och minskar smärtan. Du styr själv intaget av gasen och kan gå direkt efter förlossningen. Biverkningar kan vara dåsighet, illamående och yrsel.
Lokalbedövning
Lokalbedövning ges i ett specifikt område, oftast i vaginala området för att bedöva smärtan vid bristning eller vid suturering. Du känner då inte själva bristningen eller när du sys, men fortfarande sammandragningar.
Eftervård
Det tar omkring 6–8 veckor för kroppen att återhämta sig efter förlossningen. Under de första veckorna kan underlivet och magen kännas ömma och du kan ha svårt att sitta, kissa eller bajsa medan det hela läker. Läkaren kan rekommendera receptfria smärtstillande, så som ibuprofen eller paracetamol, för att dämpa smärtan.
Ditt liv vänds upp och ner när en ny liten människa hamnar i centrum av allt. Ändå mår alla bäst när dina behov också blir uppfyllda. Sov när du kan, håll maten näringsrik och enkel och drick ordentligt. Det främjar både läkning och mjölkproduktion. Om familj eller vänner erbjuder att hjälpa till, ta emot det (så länge de respekterar ditt utrymme!). Unna dig alla små komfortåtgärder—ispåsar på ömma ställen, varma/kalla kompresser, stretch, massage, varma bad och duschar—så ofta det går.
Slutsats
Förlossningen är något mycket spännande och kan samtidigt vara skrämmande, särskilt för förstagångsmammor. Det är normalt att vara nervös inför dagen. För att hantera oro, försök ta reda på så mycket som möjligt om graviditet och förlossning. Förbered dig, veta vilken förlossning du vill ha och hur du vill hantera smärtan. Men var också flexibel och öppen för den nya upplevelsen.
Ladda ner WomanLog nu:
