Att leva med vaginism
Vaginism påverkar cirka 0,5 % av alla kvinnor. Det är ett tillstånd där musklerna runt slidöppningen ofrivilligt drar ihop sig, vilket gör all form av penetration mycket smärtsam.
Kvinnor som lider av vaginism kan ha svårt att etablera sexuella relationer. De kan känna sig otillräckliga eller känna att de inte kan ge sin partner tillräckligt. Att vara accepterande och stöttande mot dessa kvinnor kan ha en stor positiv effekt, eftersom vaginism spelar en så stark psykologisk roll.
Hur det kan påverka ditt liv
Om du lever med vaginism orsakar penetration betydande smärta, oavsett om det gäller sex, att föra in en tampong eller menskopp, eller onani med fingrar eller sexleksak.
Vaginism klassificeras som primär om kvinnan alltid har haft tillståndet, och sekundär om penetrerande sex tidigare har varit möjligt utan problem men inte längre är det. Det är viktigt att notera att vaginism har många olika uttryck och att primär och sekundär klassificering kan vara något begränsande, men symtomen kan också tyda på andra besvär. Om du upplever smärta eller obehag, besök din läkare.
Även om det kan kännas hopplöst är vaginism inte nödvändigtvis slutet för sexualiteten. Problem uppstår när förväntningarna är ouppfyllda, eller när tillståndet dolts av osäkerhet eller rädsla. Par kan hantera situationen genom att kommunicera och njuta av sexuell stimulans utan penetration, till exempel oralsex.
Fysiska symtom på vaginism inkluderar brännande känsla, sveda och en känsla av trånghet vid sex; ihållande samlagssmärta utan uppenbar orsak; ihållande smärta eller obehag efter förlossning, svamp-/urinvägsinfektioner, könssjukdomar, våldtäkt, klimakterium eller andra problem; muskelkramper och andningsuppehåll.
Psykologiska symtom inkluderar skam, osäkerhet, rädsla och/eller undvikande av sex, minskat sexuellt intresse, känslan av att behöva ljuga för sin partner om sex, obehag kring ämnen som rör penetration i någon form.
Risker med att ignorera vaginism
Att möta en åkomma kan vara skrämmande. Att erkänna att den finns betyder att man erkänner att det kan finnas konsekvenser, så vissa lider i åratal utan att försöka ta reda på vad som är fel. Dyspareuni får ofta förbli obehandlat eftersom det är så personligt.
Relationer kan påverkas negativt av obehandlad vaginism, särskilt om det hålls hemligt. Misstro kan gro, och slutsatser kan dras om det uteblivna sexlivet. Att bita ihop och tvinga sig till penetration trots smärta ökar risken för skador. Vaginism är inget problem som kan ignoreras, och behandling kräver tid och tålamod.
Att hantera symtomen
Behandlingsprocessen för vaginism kan vara känslomässigt krävande för den som haft negativa erfarenheter kopplade till tillståndet. Trauma kan skapa psykologiska barriärer som gör det svårt att slappna av när utlösande situationer uppstår.
Behandlingen består generellt sett av en kombination av:
- Psykoterapi. Du kan bli remitterad till en sexolog för att bearbeta underliggande psykologiska faktorer och utmana destruktiva tankar om sex.
- Att slappna av och utforska din kropp i en trygg miljö (antingen själv eller med partner), för att bli bekväm med kroppen och sexualiteten samt öva intimitet utan press.
- Muskelövningar som hjälper dig återfå kontrollen över kroppen, såsom bäckenbottenträning eller progressiv avslappning—att spänna och slappna av musklerna i särskild ordning.
- Gradvis dilatering. Detta kan göras med fingrar eller specialverktyg, som vaginaltrainer—släta koner i olika storlekar som används i stigande ordning för att vänja kroppen vid penetration i bekväm takt. När detta fungerar kan man gå vidare till samlag.
Vid noggrann och kontinuerlig behandling är fullständig (och permanent) tillfriskning möjlig, oavsett om smärtan har funnits i månader, år eller decennier.
Du kan följa din mens med WomanLog. Ladda ner WomanLog nu:
