En genomsnittlig kvinna tillbringar ungefär sex år av sitt liv med mens. De flesta av oss accepterar det bara som en del av livet, men det vore väldigt skönt att slippa oroa sig för det.
De moderna vetenskapens underverk har gett oss flera sätt att göra just det. Vi kan förändra hur våra kroppar fungerar på en grundläggande nivå, även om det kräver lite mer jobb än att bara vifta med en trollstav. Det finns säkerhetsaspekter att ta hänsyn till.
Trots att mens är en naturlig process, är den för vissa kvinnor så försvagande att de tvingas sätta livet på paus. Även kvinnor som lider mindre har ofta hektiska liv, så att hantera kramper, huvudvärk och blod är inte direkt välkommet. Det är inte ovanligt att önska att mensen bara skulle sluta.
Många kvinnor har ingen önskan att bli gravida och är säkra på att det inte förändras i framtiden. För dem kan processen som förbereder kroppen på en graviditet kännas helt onödig.
Hormoner är avgörande för menscykeln. Hormonella preventivmedel verkar på det kvinnliga endokrina systemet för att förhindra graviditet. Detta görs genom att förtjocka livmoderhalsslemmet så att spermier inte kan ta sig in i livmodern, genom att tunna ut livmoderslemhinnan så att ett befruktat ägg inte kan fästa, genom att förhindra ägglossning från första början — eller en kombination av dessa.
Det finns två vedertagna sätt att kategorisera hormonella preventivmedel:
Dessa indelningar är viktiga, inte bara för hur du använder det preventivmedel du valt, utan också för att det finns ett antal hälsotillstånd som kan reagera farligt på östrogen.
Kombinerade preventivmedel kan orsaka komplikationer om du är gravid eller ammar första månaden, om du är överviktig, rökare eller före detta rökare över 35, har haft blodproppar, trombos, stroke, hjärtproblem, cancer, lever- eller gallproblem, diabetes eller relaterade komplikationer, svår migrän (särskilt migrän med aura som varningssignal), eller om du använder mediciner som kan interagera med preventivmedel (detta gäller bland annat vissa antibiotika).
Att använda preventivmedel korrekt är inte alltid en dans på rosor. Typiska möjliga biverkningar av hormonella preventivmedel är viktuppgång, huvudvärk, ömma bröst, oregelbunden mens, humörsvängningar, minskad sexlust, akne och illamående. Dessa varierar från person till person och kan ibland bara vara ett tecken på att kroppen anpassar sig.
Oavsett vilka hormonella preventivmedel du planerar att använda, rådfråga alltid en kvalificerad expert om eventuella risker innan du börjar. Även om du inte kan komma på något som kan gå fel, finns det alltid en risk att du missat någon viktig information.
”P-piller” är ett SARC. Det används selektivt för att skapa en artificiell menscykel. Detta görs genom att ta en serie ”aktiva” piller med hormoner som hindrar blödning, följt av en serie ”inaktiva” piller utan hormoner eller ett kort uppehåll, vilket gör att livmoderslemhinnan stöts bort.
De flesta SARC har en 28-dagars cykel (den genomsnittliga naturliga menscykeln). Det innebär att du tar hormoner i 21 dagar och pausar i 7 dagar. Det finns också piller för utökad cykel som tas kontinuerligt i 12 veckor, följt av en vecka inaktiva piller. Detta minskar antalet menstruationer från i snitt 13 per år till 4 per år.
Du kan slippa denna artificiella mens helt enkelt genom att hoppa över de inaktiva pillerna och börja nästa förpackning aktiva piller direkt. Din livmoderslemhinna bryts då inte ner och stöts inte ut, så du får ingen blödning. Om pillerna tas rätt finns det inga negativa effekter. Biverkningarna av kontinuerligt intag är desamma som vid 28-dagarscykel. Hormonhalten förblir konstant, vilket gör att ingen endometrieuppbyggnad sker i livmodern. I själva verket blir livmoderslemhinnan tunnare ju längre du tar p-piller. Den återgår dock till normal tjocklek när du slutar.
Vissa kvinnor får mellanblödningar (spotting) när de börjar ta p-piller kontinuerligt. Det brukar försvinna när kroppen vänjer sig. Andra får mellanblödning efter några månader och tar då de inaktiva pillerna för att få mens.
Preventivmedel via injektion är LARC. De fungerar genom att undertrycka ägglossningen och förhindra att äggstockarna släpper ut ett ägg. De förtjockar också livmoderhalsslemmet för att förhindra att spermier når ägget.
Det finns fyra huvudtyper av preventivsprutor — Depo-Provera (DMPA), Kombinerade injicerbara preventivmedel (CIC), Sayana Press, och Noristetat (NETE). Vilka som finns tillgängliga varierar mellan länder. Alla typer av injektion är 99% effektiva om de används korrekt. De största skillnaderna mellan dem är injektionsstället, hur länge de verkar och tiden det tar innan fertiliteten återkommer.
Många kvinnor slutar få mens efter de första sprutorna, men det gäller inte alla. Mensen kan förändras, bli rikligare eller mindre, eller försvinna helt. Att mensen försvinner är inte målet med en LARC-spruta – det är snarare en bieffekt. Det är alltså ingen garanti för att blödningen slutar helt.
Med det sagt, 60–70% av kvinnorna som börjar med LARC-injektioner slutar få mens, men det kan ta upp till ett år innan mensen försvinner helt.
Spiralen eller livmoderinlägget är en liten anordning som placeras i livmodern för att förhindra graviditet. Den är också en LARC och ett av de mest effektiva preventivmedlen. Hormonspiralen frisätter en form av progestin som förtjockar slemmet i livmoderhalsen så att spermier inte kan nå ägget. Hos vissa kvinnor kan progestin även hämma ägglossning. Det finns även kopparspiral (utan hormon) som inte påverkar hormonproduktionen.
Vissa kvinnor upplever längre och smärtsammare menstruationer de första 3–6 månaderna efter insättning. Det finns en viss risk för infektion och för att kroppen stöter bort spiralen — din läkare visar hur du kontrollerar att den sitter rätt. Spiral rekommenderas ej för kvinnor med tidigare underlivsinfektion. Hormonspiralen kan sitta kvar i 3 till 5 år beroende på märke.
En hysterektomi är kirurgiskt avlägsnande av livmodern och ibland även andra närliggande delar.
Borttagandet av livmoder, äggstockar och/eller äggledare leder till ofrivillig barnlöshet och avbryter menstruationen. Ingreppet innebär viss risk och rekommenderas vanligtvis bara om annan behandling inte fungerar eller är möjlig.
Hysterektomi används för att behandla problem med det kvinnliga reproduktionssystemet, som till exempel:
Det finns tre typer av hysterektomier:
Det finns flera kirurgiska metoder för att utföra en hysterektomi. Varje metod har sina fördelar och nackdelar. Din läkare avgör vilken metod som passar dig bäst.
Även om ingreppet generellt är säkert kan följande komplikationer uppstå i sällsynta fall: urininkontinens (ofrivilligt urinläckage), vaginal framfall (vaginalen hamnar ur position), fistelbildning (onormal förbindelse mellan slidan och annat organ), kronisk smärta, kraftig blödning, blodpropp, blödning, skador på närliggande organ och infektioner.
Efter en lyckad hysterektomi brukar patienten stanna på sjukhus upp till 5 dagar och räkna med en återhämtning på 6 till 8 veckor. Tiden varierar beroende på typ av operation.
Att vilja leva utan mens är helt förståeligt och möjligt, men det finns mycket att tänka på innan du väljer. Ibland är det inte mensen i sig som är problemet, utan symtomen runt den.
Beroende på vad du vill bli av med kan det vara värt att fundera på mindre kroppspåverkande lösningar. Ibland kan förändringen vara så enkel som att minska stressen i vardagen eller dra ner på mat eller ämnen som påverkar kroppen negativt.
Men om du lider ska du känna dig fri att göra det du anser behövs, så länge det inte skadar dig och du är informerad om dina alternativ. Det är ju din kropp.
Redaktörens kommentar: Eftersom informationen överlappar citerar vi från vår artikel om Hormonella preventivmedel.
Du kan spåra din mens med WomanLog. Ladda ner WomanLog nu: