Äggledare: Allt du behöver veta
Det kvinnliga reproduktionssystemet är så komplext att vi än idag inte vet allt om det. Låt oss därför förstå ett av de viktigaste organen i det kvinnliga fortplantningssystemet och vid mänsklig befruktning – äggledarna. I den här artikeln får du lära dig vad äggledarna är, vilka funktioner de har, samt deras roll vid befruktning och graviditet.
Det kvinnliga reproduktionssystemet består av inre och yttre organ. De yttre könsorganen är vulva, yttre blygdläppar, inre blygdläppar, klitoris och slidöppning. De inre könsorganen är slida, livmoderhals, äggledare, äggstockar och livmoder. Alla dessa organ är viktiga och har flera funktioner – från reproduktiv och sexuell hälsa till endokrin funktion. Ändå känner många av oss inte till exakt vilka funktioner äggledarna har eller hur avgörande de är för att bli gravid.
Vad är äggledarna och vilka är deras tre huvudfunktioner?
Äggledarna är ungefär 10–12 cm långa och har en trattliknande öppning vid varje äggstock. Deras inre yta är täckt av små hårstrån som kallas cilier och som hjälper till att vägleda ägget in i äggledaren.
De har tre huvudfunktioner
- Äggtransport: Vid ägglossning, omkring mitten av cykeln, släpper en äggstock ett moget ägg. När ägget släppts tas det upp av äggledaren. Cellerna med cilier och muskelsammandragningar hjälper ägget att förflytta sig mot livmodern där det kan möta spermier.
- Befruktningsplats: De här cilierade cellerna hjälper även spermierna att ta sig fram mot ägget. Om ägget möter spermier inne i äggledaren sker befruktningen oftast där. Det befruktade ägget, även kallat zygot, fortsätter sedan att färdas mot livmodern.
- Transport av det tidiga embryot: Efter befruktning färdas det tidiga embryot genom äggledaren och in i livmodern för att fästa i livmoderslemhinnan.
Anatomi av äggledarna
Äggledarna liknar på sätt och vis en blomma. De sträcker sig från livmodern och ansluter till äggstockarna på vardera sidan med breda öppningar som påminner om blomblad.
Orgeln består av fyra delar:
- Infundibulum: Detta är den trattformade delen av äggledaren närmast äggstockarna. Här finns fingriga utskott, så kallade fimbriae, som sträcker sig mot äggstocken. En av dessa, fimbria ovarica, är tillräckligt lång för att nå äggstocken. Fimbriae har till uppgift att fånga upp det nysläppta ägget från äggstocken och föra in det i äggledaren så att det kan transporteras mot livmodern. Dessa små utskott är mycket sköra och kan skadas av vissa infektioner som sexuellt överförbara sjukdomar. Skadade fimbriae kan inte fånga upp ägget ordentligt och förflytta det.
- Isthmus: Det är en smal kanal som förbinder huvuddelen av äggledaren, ampulla, med den del av äggledaren närmast livmodern, även kallad intramurala delen.
- Ampulla: Detta är huvudkanalen i äggledaren mellan infundibulum och isthmus. Befruktningen sker vanligtvis i ampullan.
- Intramural: Den intramurala delen av äggledaren går in i övre delen av livmodern. Här öppnar sig äggledaren in i livmoderhålan där ett embryo kan fästa vid livmoderväggen och utvecklas till ett foster.
Hur använder äggledarna vibration?
Även om äggledarna kan uppfattas som enbart ett transportorgan för ägg, är de mycket mer komplexa än så. Äggledarna är en av de viktigaste delarna av fortplantningssystemet för att en befruktning ska kunna ske. För att detta ska ske använder äggledarna vibration och muskelsammandragningar.
När ett ägg släpps från äggstocken under ägglossning används mjuka sammandragningar i äggledaren för att skapa ett sug som hjälper ägget in genom öppningen. Hormonella signaler i kroppen får äggledarens muskelväggar att dra ihop sig. Detta säkerställer att ägget verkligen kommer in i äggledaren.
Som nämnts tidigare är den inre ytan av äggledarna täckt av miljontals små cilier. Dessa cilier vajar i samordnad rörelse för att skapa en ström som för ägget mot livmodern. Den koordinerade rörelsen av cilierna, tillsammans med äggledarens egna muskelrörelser, leder försiktigt ägget genom den smala äggledaren. De mjuka cilierna förhindrar att ägget fastnar och hjälper det vidare mot livmodern, där implantation kan ske.
Denna känsliga process kan dock störas och orsaka fertilitetsproblem.
Vanliga problem och tillstånd i äggledarna
Även om äggledarnas roll är kort under hela graviditeten är det viktigt att de fungerar som de ska. Skadade äggledare gör inte bara en graviditet svårare att uppnå, utan ökar även risken för komplikationer för mor och barn.
Tillstånd som påverkar äggledarna
Extrauterin graviditet
Extrauterin eller tubar graviditet innebär att ett embryo fäster sig i en av äggledarna. Normalt sett ska ett embryo fästa i livmoderväggen, men om befruktning sker i äggledaren och zygoten inte transporteras vidare till livmodern kan den fästa i äggledaren. Extrauterina graviditeter är farliga och inte genomförbara. De bör avbrytas så snart som möjligt eftersom de kan orsaka bristningar och inre blödningar.
Salpingit
Salpingit är en typ av bäckeninflammation orsakad av infektion. Oftast uppstår salpingit som följd av en obehandlad sexuellt överförbar infektion som klamydia eller gonorré. Inflammation i äggledarna kan leda till fler problem senare, såsom infertilitet eller graviditetskomplikationer.
Äggledarcancer
Äggledarcancer är ovanligt och står för endast 1–2% av gynekologiska cancerfall. Denna cancersort uppstår i äggledarna och kan snabbt sprida sig till äggstockarna. Den goda nyheten är att om den upptäcks tidigt har äggledarcancer hög överlevnadschans.
Blockerade äggledare
Blockering i äggledarna kallas också hydrosalpinx och uppstår när vätska samlas och blockerar passagen i äggledaren. Det är farligt eftersom blockeringen hindrar spermier från att nå och befrukta ett ägg.
Paraovarialcysta
En paraovarialcysta bildas på äggledare eller äggstockar. De flesta är fyllda med klar vätska, men kan även innehålla fasta komponenter. Små, okomplicerade paraovarialcystor brukar inte behöva behandling. Ibland spricker de eller läcker utan att ge några symtom. Större eller symtomgivande cystor kan behöva opereras bort.
Vad händer om en av äggledarna blir blockerad?
Det är relativt vanligt med blockerade äggledare. Omkring 30% av alla fall av infertilitet beror på blockerade äggledare. Vanligen orsakas blockeringen av ärrvävnad efter en infektion. En huvudorsak är obehandlade sexuellt överförbara sjukdomar som utvecklats till bäckeninflammation. Men även andra tillstånd som endometrios, polyper, myom och tumörer samt tidigare extrauterina graviditeter kan blockera äggledarens gång.
När en äggstock, kopplad till en blockerad äggledare, släpper ett ägg fastnar det och kommer inte till livmodern där en befruktning annars borde ske. Det finns också en ökad risk för extrauterin graviditet eftersom ägget kan fastna och fästa felaktigt i äggledaren i stället för livmodern.
Blockeringen minskar dessutom möjligheten för befruktning och för ägget att förenas med en spermie. Ofta upptäcker du blockeringen först när du försöker bli gravid. I övrigt ger det sällan några tydliga symtom.
Även om det är svårare finns det sätt att ändå bli gravid vid blockerade äggledare. De flesta läkare rekommenderar provrörsbefruktning (IVF). Beroende på blockeringens art och orsak kan salpingostomi föreslås. Då gör kirurgen ett litet snitt för att tömma blockeringen eller ta bort skadade delar. Efter operationen kan dock vissa kvinnor ha ökad risk för missfall och graviditetskomplikationer.
Att "knyta äggledarna"
Att "knyta äggledarna" innebär tubarligatur eller tubektomi, en kirurgisk metod för permanent sterilisering av kvinnor. Vissa väljer att knyta äggledarna när de har fått de barn de önskar. Andra, barnfria kvinnor, kan önska sterilisering för att undvika graviditet utan att använda hormonell preventivmedel. Många vårdgivare är dock fortfarande ovilliga att genomföra sterilisering på barnfria kvinnor, ofta på grund av fördomar och rädsla för ånger från patienten.
Hur fungerar tubarligatur?
Vid ingreppet blockeras, kläms, klipps eller försluts äggledarna genom ett snitt i buken. Detta förhindrar att ägg från äggstockarna kan färdas genom äggledarna till livmodern. Utan äggledarnas passage kan inte ägget förenas med spermier eller nå livmodern för att bli befruktat och implanteras.
Det ses som en permanent form av preventivmedel eftersom det är svårt och ofta inte lyckosamt att försöka återställa fertiliteten efter ingreppet. Äggstockarna fungerar fortsatt och producerar ägg, men den blockerade äggledaren utgör ett effektivt hinder för graviditet. Menscykel och hormonbalans påverkas inte och metoden är över 99% effektiv. Det kan vara ett bra sätt att permanent förhindra oönskade graviditeter utan biverkningarna från hormonella preventivmedel. Men eftersom ingreppet är permanent bör du noga överväga för- och nackdelar.
Avslutande ord
Äggledarna är avgörande för lyckad befruktning och en frisk graviditet. Vi hoppas att denna artikel gett dig en bättre förståelse för hur äggledarna fungerar, deras anatomi och vilka hälsotillstånd som är kopplade till dem. Om du vill veta mer om menstruationscykler, graviditet och kvinnors hälsa hittar du mer i våra andra blogginlägg.
Ladda ner WomanLog nu:
