HIV/AIDS
Det humana immunbristviruset (HIV) är ett smittämne som, om det lämnas obehandlat, leder till förvärvat immunbristsyndrom (AIDS), ett tillstånd som underminerar kroppens naturliga försvar och gör den sårbar för sjukdomar.
Det finns inget botemedel mot HIV/AIDS, men det finns behandlingar som låter hivpositiva personer hantera sjukdomen. De kan leva normala liv trots sin diagnos, och utgör praktiskt taget ingen risk för andra om de vidtar rätt försiktighetsåtgärder.
En översikt
En person anses vara hivpositiv när viruset har kommit in i kroppen och börjat föröka sig. Från och med att kroppen kommer i kontakt med HIV börjar immunförsvaret att producera antikroppar—kroppens försvar mot smittoämnen.
- En seronegativ person har inte blivit smittad.
- En hivpositiv person är någon som har blivit smittad med HIV, men fortfarande har ett fungerande immunförsvar.
- En AIDS-patient är en hivpositiv person vars immunförsvar har försvagats kraftigt och inte längre kan bekämpa opportunistiska sjukdomar.
Den första fasen av HIV-infektion kallas akut infektion. 2–4 veckor efter smitta upplever många influensaliknande symtom (feber, utslag, huvudvärk, svullna och ömma lymfkörtlar) som varar i 1–2 veckor. Vissa utvecklar opportunistiska infektioner i detta skede, andra märker inga symtom alls.
I andra fasen är en hivpositiv person symtomfri under en period som kan vara från cirka 3 till mer än 20 år (i snitt 8). Detta kallas klinisk latens. När denna fas tar slut kan en smittad person få feber, muskelvärk, viktminskning, förstorade lymfkörtlar och magproblem.
Den tredje och sista fasen av HIV-infektion är AIDS. Den definieras på två sätt: ett CD4+-T-cellantal under 200 celler per μL och förekomst av vissa sjukdomar—opportunistiska infektioner som utnyttjar att kroppen praktiskt taget saknar försvar.
Tack vare medicinska framsteg är en HIV-diagnos inte längre en dödsdom. Tillståndet kan behandlas med antiretroviral terapi, som bromsar sjukdomsförloppet markant och kan sänka virusnivån så mycket att den blir omätbar, vilket förhindrar smitta.
Smittvägar
AIDS-viruset finns i alla kroppsvätskor hos hivpositiva, men inte alla vätskor är lika smittsamma. HIV kan överföras genom blod, sperma (inklusive försats), vaginalt och analt slem, samt bröstmjölk.
HIV kan inte spridas via tårar, svett, saliv, hosta, nysningar, kräkningar, avföring, insektsbett, handslag, kyssar, dans eller bad tillsammans, att sova i samma säng, dela kläder, dricka ur samma glas, äta från samma tallrik eller använda samma toalett som en smittad person.
1. Sexuell smitta
Osäker vaginal- och analsex är de vanligaste sätten att smittas av HIV. Risken ökar ju fler sexuella partners du har. Risken blir också högre om du redan har en STI—många könssjukdomar ger öppna sår som kan fungera som ingångar för ytterligare smitta.
Det finns ingen smittorisk om du tar emot oralsex (felatio, cunnilingus, anilingus), men den som ger oralsex till en smittad person kan bli smittad, särskilt om det finns sår eller munskador. Av den anledningen bör du inte borsta tänderna eller dricka alkohol före eller efter oskyddat oralsex. Användning av slicklapp vid cunnilingus och anilingus, samt kondom vid fellatio, minskar infektionsrisken ytterligare.
Det finns även risk att smittas via sexleksaker som delas med en smittad person (särskilt utan barriärskydd och dålig hygien).
2. Smitta via kroppsvätskor
Personer som injicerar droger delar ofta sprutor. Nålar kan innehålla blod, och blod kan bära HIV. Det uppskattas att kvinnor som injicerar droger löper 22 gånger högre risk att smittas av HIV än de som inte gör det.
Smitta kan också ske genom olycksskada med smittat material, främst inom vården (dock anses denna risk låg).
Blodtransfusion från en hivsmittad givare skulle föra över viruset till mottagaren, men risken är försumbar i länder med avancerad sjukvård. Säkerhetsrutiner kräver att varje blodgivning testas. Dessutom används endast sterila engångsinstrument för blodgivning för att helt förhindra spridning mellan givare.
Det finns viss risk vid piercing och tatuering. Professionella studios har höga hygienkrav, sterilla arbetsmiljöer och noggranna rutiner av en god anledning.
3. Smitta från mor till barn
En hivpositiv mamma kan föra över viruset till sitt barn under graviditet, förlossning eller amning. Det är dock möjligt för en hivpositiv mamma att föda ett hivnegativt barn. Förebyggande åtgärder kan vara en kombination av antivirala mediciner under och efter graviditet, kejsarsnitt och flaskmatning istället för amning. Dessa metoder kan minska överföringsrisken med 92–99%.
PrEP & PEP
Profylax är behandling eller åtgärd för att förebygga sjukdom.
PrEP står för pre-expositionsprofylax och tas före möjlig exponering för HIV för att minska smittorisken. Till exempel kan en kvinna med en hivpositiv partner använda PrEP ihop med vanliga skyddsåtgärder (t.ex. kondom). PrEP tas dagligen. Om det används korrekt minskar risken att smittas av HIV genom sex med 99% och genom injektionsmissbruk med 75%.
PEP står för post-expositionsprofylax och ges i akuta situationer (till exempel vid en trasig kondom vid sex med en hivpositiv eller med okänd HIV-status, vid sexuella övergrepp eller olycka med potentiell smitta) och tas inom 72 timmar efter möjlig exponering för att förhindra infektion. Ju tidigare behandlingen påbörjas, desto större är chansen att den lyckas.
Förlita dig aldrig enbart på behandling för att skydda dig mot sjukdom när det finns andra förebyggande metoder. Ha säkert sex och var inte rädd att diskutera säkerhet med din partner. Du kan föreslå att ni testar er tillsammans om ni inte känner till varandras HIV-status. Riskera inte dina liv bara för att undvika en jobbig konversation.
Symtom
Miljontals kvinnor lever med HIV utan att veta att de är smittade. Den akuta infektionen ger symtom som kan förväxlas med många andra, mindre allvarliga orsaker, och klinisk latens kan pågå i åratal. Tillståndet märks ofta inte förrän immunförsvaret är kraftigt försvagat.
Symtom på akut HIV-infektion liknar influensa, men kan vara ihållande och inte svara på vanlig behandling. Dessa symtom kan vara: trötthet; feber; frossa; aptitlöshet; svullna, ömma lymfkörtlar; halsont; hudutslag; illamående; kräkningar; diarré; svår, torr hosta; nattsvettningar.
I detta skede förökar sig viruset snabbt. Kroppens naturliga svar är att producera HIV-specifika antikroppar. Så småningom når dessa antikroppar en nivå som kan upptäckas—denna process kallas serokonversion. Symtomen försvinner på ett par veckor, men HIV finns kvar i kroppen. Det fortsätter att spridas och förstör långsamt immunförsvaret genom att döda CD4+-T-celler.
Med tiden leder HIV-skador på immunförsvaret till AIDS. När kroppen försvagas blir den allt känsligare för opportunistiska infektioner. Dessa kan inkludera Kaposis sarkom, Non-Hodgkin-lymfom, livmoderhalscancer, lunginflammation, herpes, tuberkulos, toxoplasmos, candida, avmagringssyndrom, kryptokockmeningit och många fler.
Symtom på AIDS omfattar: halsont; svampinfektion i munnen; svåra svampinfektioner; kronisk bäckeninflammation; hudutslag; allvarliga infektioner; trötthet, yrsel och matthet; huvudvärk; snabb och oförklarlig viktnedgång; lätt att få blåmärken; diarré; feber; långvariga nattsvettningar; svullna lymfkörtlar; djup, torr hosta; andnöd; lilaaktiga utslag eller knölar på huden eller i munnen; blödningar från mun, näsa, anus eller vagina; domningar i händer eller fötter; förlust av muskelkontroll och styrka; långsamma reflexer; förlamning.
Behandling
Antiretroviral behandling är avgörande för att förebygga och behandla HIV.
Behandlingen stoppar HIV från att föröka sig, och sänker virusnivån (mängden HIV i blodet) till en nivå som är för låg för att upptäckas med blodprov—detta tar oftast runt 6 månader.
Ju tidigare behandlingen påbörjas, desto bättre effekt har den. En låg virusnivå låter immunförsvaret återhämta sig, och en omätbar virusnivå betyder att det inte finns någon risk att överföra HIV vid sex. Att ta medicin mot HIV minskar även risken att få en ny HIV-stam och därmed en så kallad superinfektion.
Idag kan en hivpositiv kvinna ta ett enda piller om dagen för att bekämpa viruset, och lider knappt av några biverkningar. Under 1980-talet kunde det handla om 20 tabletter och kraftiga biverkningar. Det är ändå viktigt att diskutera behandlingen i förväg med din vårdgivare—kring läkemedelsinteraktioner och livsstilsförändringar som hjälper din kropp hantera belastningen.
HIV är fortfarande ett allvarligt problem, men vi är mycket bättre rustade för att bekämpa det än för 40 år sedan. Precis som med alla andra STI:er är det både oansvarigt och farligt för dig själv och dina nära att ignorera möjlig smitta—så testa dig! Om du är frisk kan du vara lugn, och om inte finns det ett fantastiskt stödsystem som välkomnar dig med öppna armar och hjälper dig till ett långt och levande liv.
Du kan följa din mens och ditt sexliv med WomanLog. Ladda ner WomanLog nu:
