Hur våra kroppar stöttar och skyddar oss kan ofta verka som magi. Placentan är ett unikt exempel på den kvinnliga kroppens förmåga att anpassa sig och förändras för att stödja nytt liv. I den här artikeln får du lära dig allt om detta otroliga tillfälliga organ och dess funktioner.
Placentan finns endast under graviditeten och är vår första källa till näring, syre och immunskydd. Detta livgivande organ är avgörande viktig, men ofta förbisedd när vi talar om graviditet och förlossning. Den här artikeln lyfter fram placentans magi.
Placentan är ett tillfälligt organ som börjar bildas i livmodern strax efter befruktningen. Den fungerar som en mellanhand mellan moderns kropp och hennes växande foster, och gör det möjligt för henne att dela med sig av de livsuppehållande funktioner som hennes organ tillhandahåller.
Så länge barnet stannar kvar i sin mammas livmoder förser hon det med syre, näring och andra nödvändiga funktioner – allt förmedlat av placentan – för att säkerställa en trygg och hälsosam utveckling.
När en spermie befruktar ägget börjar de sammanslagna cellerna föröka sig genom celldelning. Vid dag fem eller sex har ett kluster på 200–300 celler (en blastocyst) bildats. Dessa celler differentieras redan till en inre cellmassa (embryoblast), som blir till embryot, och ett yttre lager av celler (trophoblast), som ger upphov till chorion och amnion – två hinnor som omger och skyddar fostret under hela graviditeten.
Blastocysten rullar längs livmoderväggen tills den börjar fästa tack vare kemiska signaler mellan trophoblasten och endometriet – livmoderslemhinnan. När blastocysten bäddas in i livmoderväggen sträcker små utskott från chorion, kallade korionvilli, sig in i livmodern. När dessa växer utvecklas det särskilda kärlsystemet i placentan som möjliggör utbyte av näringsämnen, avfall och syre mellan moderns och fostrets blodomlopp – utan att blodet blandas.
Placentan utvecklas ytterligare under första trimestern. Vid vecka 14 är infrastrukturen färdig, men placentan fortsätter växa och anpassa sig till det växande barnets behov fram till cirka vecka 34.
En mogen placenta är en mörkrödaktig, blåaktig, svampig och skivformad struktur med flera flikar, i genomsnitt 22 cm i diameter och 2–2,5 cm tjock samt väger runt 500 gram. En stark och flexibel navelsträng med en ven och två artärer förbinder placentan med barnets mage, där naveln senare bildas.
Placentan är ett multitaskande organ och har fem grundläggande funktioner som stödjer det växande barnet.
Placentan behövs bara under graviditeten. När barnet är fött har den ingen funktion längre. När den tomma livmodern drar ihop sig trycks placentan ut och blodkärlen som gett näring till placentan stängs av.
Placentans avgång räknas som förlossningens fjärde fas. Detta kräver bara någon enstaka sammandragning och sker vanligen inom 30–60 minuter efter att barnet har fötts. Efter allt arbete med värkarbetet och födseln är dessa sammandragningar sällan märkbara och moderns fokus ligger på det nyfödda barnet.
Det är mycket viktigt att hela placentan kommer ut. Kvarhållen placenta är ett potentiellt farligt tillstånd, eftersom kvarvarande vävnad hindrar livmodern från att ordentligt dra ihop sig och stänga av blodkärlen.
Historiskt kunde en kvinna blöda ihjäl efter en framgångsrik förlossning för att livmodern inte drog ihop sig och stängde blodkärlen tillräckligt. Numera är barnmorskor och läkare utbildade i att upptäcka och förebygga blödningar efter förlossningen. Även om det kan vara livshotande är kvarhållen placenta som tur är oftast lätt att åtgärda.
Normalt sker avgången snabbt och rent, så livmodern kan dra ihop sig fullt ut med några sista sammandragningar och blodkärlen förseglas. Allt detta sker under den gyllene timmen efter förlossningen, då det nyfödda barnet ideally ligger hud mot hud på mammans bröst och vänjer sig vid sin nya omgivning. Ofta är barnet vaket av värkarbete och hormoner och hittar fram till mammans bröstvårta och börjar suga. Denna stimulans frigör oxytocin, vilket hjälper livmodern att dra ihop sig helt. Ett mycket smart system.
Vid kejsarsnitt tar läkaren ut placentan kirurgiskt och ser till att livmodern dras ihop ordentligt. Mor och barn är då oftast lite mindre utmattade inför sin första närkontakt.
Under din graviditet kommer din barnmorska/läkare att övervaka både dig och placentan för att upptäcka eventuella komplikationer.
Normalt fäster blastocysten i livmoderväggen där det finns gott om plats för placentan att växa utan att störa fostrets utveckling eller förlossningen. Men ibland blir det inte riktigt så enkelt.
När blastocysten fäster i den nedre delen av livmodern kan placentan hamna så den delvis eller helt täcker livmodermunnen. Det kallas placenta previa därför att placentan "kommer före" barnet och kan försvåra barnets passage eller innebära hög risk för blödning då vävnaden riskerar att slitas eller skadas vid förlossningen.
Om ett tidigt ultraljud visar en lågt liggande placenta behöver det inte vara någon fara. När livmodern växer kan placentan flytta sig bort från livmodermunnen och problemet lösa sig. Men ljusröd vaginal blödning och/eller sammandragningar under andra trimestern kan vara tecken på komplikationer.
För att undvika komplikationer och blödning kan din läkare rekommendera lugnt tempo och undvika ansträngande aktiviteter som konditionsträning, samlag och annan kraftig belastning under graviditeten. Om placentan ligger för nära livmodermunnen vid förlossningsstart är kejsarsnitt det säkraste alternativet.
Placentan är konstruerad för att lossna från livmodern när barnet är fött. Men ibland sitter den så hårt fast att den är svår eller omöjlig att få ut.
En av de vanligaste komplikationerna är att placentavävnad växer djupt in i endometriet, alltså livmoderslemhinnan.
Kvinnor över 35 år, de som haft flera graviditeter och de som gjort kejsarsnitt eller andra livmoderingrepp löper högre risk för problem med placentans fäste, troligen på grund av ärr eller slitage på livmodern.
Placenta increta är när placentan växer in i livmodermuskulaturen.
Placenta percreta är när delar av placentan växer hela vägen genom livmoderväggen och ibland når andra organ, som urinblåsa, tarm eller blodkärl.
Dessa tillstånd ger sällan några tydliga symtom och upptäcks vanligen vid ultraljud. De påverkar sällan fostrets utveckling men kan vara mycket farliga för mamman om de inte upptäcks och hanteras. Eftersom vaginal förlossning innebär stor risk för blodförlust kräver dessa tillstånd nästan alltid kejsarsnitt, eventuellt följt av hysterektomi för att undvika framtida risker.
När placentan har avgått undersöker barnmorskan eller läkaren den efter avvikelser och ser till att den är hel. Om det finns misstanke om problem kan delar av placentan analyseras för infektioner eller inflammation så rätt behandling kan ges till barnet.
Om det har förekommit komplikationer under graviditet eller förlossning kan ytterligare analyser göras på sjukhuset för att klargöra faktorer som kan ha påverkat mammans eller barnets hälsa.
Ser placentan ofullständig ut vid kontroll tas resterande vävnad bort för att skydda mamman mot blödning.
När alla frågor kring placentan är utredda får föräldrarna oftast bestämma om de vill ta med sig placentan hem eller låta sjukhuset omhänderta den som biomedicinskt avfall. Sjukhusen följer strikta protokoll för att förhindra eventuell smittspridning.
Många familjer har kulturella, religiösa eller personliga skäl att vilja behålla placentan. Men så snart den lämnat kroppen börjar nedbrytningen snabbt och bakterier får lätt fäste. Om du vill spara din placenta krävs det att du förbereder den för säker hantering, transport och förvaring.
Det finns många traditioner, trosuppfattningar och myter kring placentas kraft och betydelse. I vissa kulturer anses placentan vara ett heligt organ. Din familj kanske har egna ritualer, såsom att begrava placentan på en särskild plats eller plantera ett träd ovanpå den för att hedra barnets födelse.
Bland djur är det vanligt att modern äter moderkakan, eller efterbörden. Biologer anser att det är ett instinktivt beteende, troligen för att dölja födseln för rovdjur. Människor kan ha gjort detsamma förr, men det finns få belägg. Däremot har placentan historiskt använts inom traditionell medicin för olika åkommor i vissa kulturer.
På senare år har intresset ökat för att använda placentan som kosttillskott för att balansera hormoner, öka energi eller minska risken för förlossningsdepression. Vetenskapligt stöd för dessa effekter är dock mycket begränsat.
De som väljer detta brukar anlita en placentaencapsuleringsspecialist som hämtar placentan, ångkokar, torkar och maler den till pulver, som sedan förpackas i kapslar. Då kan mamman ta kapslarna utan oro för sjukdom eller kontaminering.
Placentan fungerar inte bara som "den första mamman", utan blodkärlsmönstret på insidan liknar "livets träd". Många hämtar personlig innebörd ur denna unika struktur och använder den till konstverk. Exempelvis kan du gjuta placentan i resin, göra tryck med dess blod eller bevara ett avtryck av kärlnätet som försörjde barnet. Det finns företag som erbjuder att bevara placentabitar i smycken eller andra minnessaker så att du kan ha kvar den för alltid.
Vetenskapligt intresserade familjer kan välja att donera placentan till medicinsk forskning, utbildning eller som terapiresurs. Placentan innehåller värdefulla stamceller och vävnader som kan användas för avancerad forskning inom regenerativ medicin, vävnadsteknik och nya behandlingsmetoder.
Forskare uppskattar att minst hundra miljarder människor har levt och dött sedan mänsklighetens gryning. Det betyder att över 100 000 000 000 placentor har stöttat lika många växande barn. Ändå är mycket av denna fantastiska process fortfarande ett mysterium. Vi hoppas att artikeln gett dig lite inblick i placentans under.
Ladda ner WomanLog nu: