Att leva med urininkontinens
Urininkontinens påverkar 200 miljoner människor världen över. Kvinnor som drabbas av inkontinens upplever urinläckage, bristande blåskontroll och ett frekvent behov av att kissa. Det drabbar främst äldre, gravida eller nyförlösta kvinnor. Även om många väljer att leva med besväret kan urininkontinens oftast förbättras genom livsstilsförändringar och regelbundna bäckenbottenövningar.
Urininkontinens orsakar stort obehag för många kvinnor. Eftersom det råder stigma kring ämnet väljer vissa att leva med tillståndet utan att få lämplig behandling. Men med rätt kost, livsstilsförändringar och träningsrutiner kan du eliminera de flesta obehagliga symtom och förbättra din livskvalitet.
Vad är urininkontinens?
Urininkontinens leder till bristande blåskontroll och urinläckage. Det är ingen sjukdom i sig, utan ett tillstånd som utvecklas till följd av fortplantningshändelser, livsstilsförändringar och hälsoproblem. Tillståndet drabbar kvinnor i större utsträckning än män, framför allt på grund av graviditet, förlossning och hormonella förändringar under klimakteriet.
Om du lider av urininkontinens kan du känna behovet att kissa eller läcka urin när du skrattar, nyser eller hostar. Läckage sker när blåsmusklerna plötsligt drar ihop sig och slutarmusklerna inte är tillräckligt starka för att hålla urinröret stängt.
Enligt National Association for Incontinence lider 25 miljoner vuxna amerikaner av inkontinens, varav 75–80 % är kvinnor. Även om ålder är en av de största riskfaktorerna (drabbar 40 % av kvinnor mellan 60 och 79 år samt 50 % av kvinnor över 80 år) upplever många kvinnor urinläckage oavsett ålder.
Hur utvecklas urininkontinens?
I allmänhet är kvinnor mer mottagliga för urinproblem på grund av kvinnliga hormoner och fortplantningshändelser som graviditet, förlossning och klimakteriet. Hormonförändringar, vissa sporter och livsstilsvanor kan även påverka bäckenbotten, urinröret och blåsan samt göra det svårare att kontrollera urinen.
Urininkontinens delas upp i två kategorier:
- Ansträngningsinkontinens. Detta uppstår när tryck appliceras på bäckenbottenmusklerna eller blåsan. Risken för läckage ökar under graviditet, efter förlossning eller vid hård fysisk aktivitet, fetma eller kronisk hosta. Ansträngningsrelaterat urinläckage är vanligare hos yngre, särskilt gravida och nyförlösta kvinnor.
- Trängningsinkontinens. Denna typ innebär att du känner ett starkt och plötsligt behov att kissa och kan leda till okontrollerade läckage. Blåsspasmer kan orsakas av infektion eller sjukdom i nervsystemet.
Behandlingsmetoder
Det är viktigt att komma ihåg att urininkontinens inte är en naturlig del av att vara kvinna eller något du måste acceptera med stigande ålder. Det finns flera sätt att lindra symtomen och stärka din bäckenbotten.
Blåsträning
Sätt ett schema för toalettbesök för att träna blåsan. Din kropp ska så småningom vänja sig vid att släppa urin vid specifika tider på dagen. Rekommenderad frekvens mellan andra dagliga aktiviteter är ungefär varannan timme. När det är dags, ta en toalettpaus och försök kissa även om du inte känner behov. Målet är att successivt förlänga intervallet genom att lägga till några minuter innan nästa paus – detta stärker blåskontrollen försiktigt. Så småningom bör du känna mindre press att kissa ofta och känna dig tryggare mellan toalettbesöken.
Du kan också träna din blåsa genom att kontrollera känslan av att behöva kissa. Ofta är kissnödighet psykologisk, så mindfulness-tekniker kan hjälpa dig skjuta upp toalettbesöket. Vissa brukar exempelvis känna behov att kissa efter att ha lagt sig eller precis innan de lämnar hemmet. Det betyder inte att blåsan är full – det är en kroppsreaktion kopplad till en viss handling (som att lämna hemmet) och urinering. Många av dessa kopplingar skapas redan i barndomen, när föräldrar uppmuntrar rutiner för att undvika att söka toalett ute. Om du sysselsätter ditt sinne med något annat kan ofta behovet avta.
Bäckenbottenträning
Bäckenbottenträning kan minska inkontinens och även förbättra den sexuella funktionen. Mer om detta nedan.
Läkemedel
Vissa läkemedel kan vara till hjälp för att kontrollera urinläckage:
- Topikalt östrogen används för att föryngra förtunnade vävnader i slida och urinvägar, vilket ger tillfällig lindring, särskilt hos kvinnor i klimakteriet.
- Antikolinergika blockerar signalsubstansen acetylkolin så att hjärnan får färre signaler om kissnödighet – används främst mot överaktiv blåsa.
- Imipramin är ett antidepressivt läkemedel som även får blåsan att slappna av och ringmusklerna att dra ihop sig, vilket minskar läckage. Dock kan imipramin ge trötthet och tas därför oftast på kvällen, särskilt om du har en kombination av ansträngnings- och trängningsinkontinens.
- Botulinumtoxin typ A (botox) kan injiceras i blåsans muskulatur för att lindra överaktiv blåsa och trängningsbesvär, men används främst om andra läkemedel inte haft effekt.
Medicinska hjälpmedel
Ibland kan mekaniska hjälpmedel ge lösningen:
- Ett urinrörsinlägg är en liten, engångsanordning likt en tampong som förs in i urinröret inför fysisk aktivitet som tennis för att förebygga läckage. Det tas bort före urinering.
- En pessar fungerar på liknande sätt men är främst till för kvinnor med framfall – det är en stel ring som bärs hela dagen för att hindra urinblåsan från att trycka mot urinröret.
- Elektriska nervstimulatorer av olika slag har använts för att behandla både ansträngnings- och trängningsinkontinens genom att sända svag ström till nerver som styr urinproduktion eller till blåsan. Effekten är dock jämförbar med resultat från icke-invasiv träning.
Kirurgi
Om ingen annan behandling hjälper är kirurgi ett alternativ. Ett ingrepp innebär att ett nätband placeras under blåshalsen och minskar trycket mot urinröret för att förhindra läckage. Ett annat alternativ är att kirurgiskt lyfta blåshalsen. Ytterligare en möjlighet är att sätta in en konstgjord slutarmuskel som reglerar urinflödet från blåsan till urinröret.
Många kvinnor blir av med inkontinens utan kirurgi eller läkemedel genom att stärka bäckenbotten och göra positiva livsstilsförändringar. Det enklaste och ofta mest effektiva sättet att förbättra bäckenhälsan är små livsstilsjusteringar och lite träning.
Hur kan jag stärka mina bäckenbottenmuskler?
Innan du börjar träna bäckenbottenmusklerna är det värt att reflektera över din vanliga fysiska aktivitet. Några av de mest belastande aktiviteterna för bäckenet är tunga lyft, hopp på studsmatta, löpning, magträning och zumba. De här övningarna sätter stor press på bäckenbotten och kan i längden försvaga musklerna. För att stärka bäckenbotten, skapa en träningsrutin som inte utsätter muskulaturen för alltför mycket tryck.
Studier visar att bäckenbottenträning hjälper mot urininkontinens, framfall och läckage. Det kan också förbättra din graviditet, underlätta förlossningen och öka den sexuella tillfredsställelsen.
Bäckenbottenträning kallas även knipövningar eller Kegelövningar. Du kan göra dem var som helst, ingen särskild utrustning krävs. Första steget är att identifiera rätt muskler. Många nybörjare har svårt att hitta dem! Det är samma muskler du använder när du håller in en prutt eller avbryter urinstrålen. Dessa muskler omger urinröret och ändtarmen.
Träningen kan göras i alla positioner, men lättast att börja liggande. Spänn bäckenbottenmusklerna och håll i tre sekunder. Slappna sedan av i tre sekunder. En del kvinnor föreställer sig att de sitter på en kula och försöker knipa runt och dra in den i slidan. För bästa resultat, spänn endast bäckenbotten, låt mage, rumpa och lår vara avslappnade. Glöm inte att andas. Upprepa minst 10 gånger dagligen. Vanligtvis ser du resultat efter 4–6 veckors Kegelträning.
Det finns även olika knipträningsredskap på marknaden – allt från knipvikter till inläggbara elektriska stimulatorer. Prata med din läkare eller gynekolog om du är osäker på vad som passar dig bäst.
Hjälpsamma livsstilsförändringar
En hälsosam kost
En balanserad kost är avgörande för en stark bäckenbotten och minskade symtom på inkontinens. Mat rik på vitamin D främjar både muskelvävnad och immunförsvar. Fet fisk, avokado, ostron och äggula kan stärka bäckenbotten och öka sexuell funktion. Vid övervikt kan urininkontinens förvärras på grund av extra vikt mot bäcken, blåsa och urinrör – därför kan viktnedgång medföra betydligt färre symtom.
En inkontinensvänlig kost begränsar kryddstark och syrlig mat eftersom dessa irriterar blåsan. Du kan även välja att undvika vätskedrivande drycker som alkohol, kaffe och starkt te då dessa triggar urinträngningar. Trots att vätska är viktigt för kroppens funktion rekommenderas max 1,5 liter vatten om dagen. Tänk dock på att dricka mer vid fysisk aktivitet.
Bli rökfri
Rökning har många negativa hälsoeffekter, inklusive att förvärra inkontinens. Gifter i cigaretter stör blod- och syrecirkulationen och begränsar syretransporten till musklerna, vilket kan bidra till svagare bäckenbotten. Många rökare får kronisk hosta vilket också ökar trycket mot bäcken och blåsa.
Behandla förstoppning
Påtvingad tarmtömning belastar bäckenbotten och förvärrar läckage. Eftersom förstoppning ofta är tillfällig kan du slippa den med fiberrik kost som grönsaker, frukt, baljväxter och frön.
Urininkontinens drabbar många kvinnor oavsett ålder, men alltför många lider i tysthet. Om du upplever urinläckage, brist på blåskontroll eller alltför ofta måste kissa – kontakta din läkare. Ingen ska behöva leva med urininkontinens och ofta kan symtomen förbättras genom att ge kroppen den omtanke den förtjänar.
Du kan spåra din mens med WomanLog. Ladda ner WomanLog nu:
