Endometrios
Endometrios är ett gynekologiskt tillstånd som orsakas av att endometrieceller finns utanför livmodern. Det är känt som en ledande orsak till infertilitet hos kvinnor. Det finns inget botemedel, men det finns många behandlingsalternativ för att lindra symtomen.
Endometrios är ett ofta smärtsamt tillstånd som drabbar miljoner kvinnor världen över. Trots detta råder det brist på information bland allmänheten och det kan ta år och många läkarbesök innan en korrekt diagnos ställs. Detta beror delvis på normalisering och förminskning av kvinnors smärta.
Varje månad förtjockas slemhinnan i en kvinnas livmoder—endometriet—för att förbereda sig för en eventuell graviditet. Saknas befruktat ägg stöts denna slemhinna ut som mensblod. En kvinna med endometrios har endometrieliknande vävnad som växer utanför livmodern. Vävnaden beter sig som endometriet i livmodern: den förtjockas, bryts ned och stöts ut vid varje menstruationscykel. Men eftersom denna vävnad inte kan lämna kroppen blir den instängd. Detta kan leda till lesioner, knutor eller cystor, samt inflammation som i sin tur kan skapa bindväv, ärrbildning och sammanväxningar mellan närliggande organ.
Endometrios drabbar främst kvinnor, men i sällsynta fall har det även påträffats hos män. Det finns åtminstone tjugo rapporterade fall av manlig endometrios, där liknande onormal vävnad hittats, oftast fäst vid urinblåsan, nedre bukväggen och ljumskregionen.
Symtom
Endometrios kan orsaka flera olika symtom, men hur allvarliga symtomen är behöver inte spegla sjukdomens svårighetsgrad.
Det vanligaste symtomet är smärta, vilket kan inkludera:
- Mycket smärtsamma menskramper, buksmärta och ryggsmärta som ofta förvärras i samband med mensen—denna smärta kan bli värre över tid.
- Kronisk smärta i nedre delen av ryggen och bäckenet
- Smärta vid eller efter samlag—den beskrivs oftast som en ‘djup’ smärta och skiljer sig från smärta som kan upplevas vid slidans mynning vid penetration
- Tarmsmärta
- Smärtsamma tarmrörelser eller smärta vid urinering under mensen—i sällsynta fall kan blod förekomma i avföring eller urin
Andra symtom kan vara:
- Mag– och tarmbesvär—diarré, förstoppning, uppblåsthet eller illamående, särskilt under mensen
- Kraftiga blödningar—ibland mycket rikliga menstruationer eller småblödningar mellan mensen
- Infertilitet—ibland upptäcks endometrios först när behandling för ofrivillig barnlöshet söks
Orsaker
Trots att endometrios är vanligt och långvarigt saknas fortfarande en tydlig förståelse för vad som orsakar tillståndet. Vissa kvinnor vittnar om att de inte tas på allvar när de berättar om sina symtom, vilket leder till försenad diagnos och förlängt lidande. Det finns fortfarande visst stigma bland vårdpersonal, men situationen förbättras successivt.
Möjliga orsaker inkluderar:
- Omvandling av peritonealceller. Hormoner eller immunfaktorer kan främja omvandling av bukhinneceller till endometrieliknande celler.
- Omvandling av embryonala celler. Hormoner såsom östrogen kan omvandla embryonala celler till endometrieliknande vävnad under puberteten.
- Kirurgi. Vid operation, såsom hysterektomi eller kejsarsnitt, kan endometrieceller av misstag flyttas och fästa vid ett operationssnitt.
- Spridning av endometrieceller. Blodkärl eller lymfsystemet kan föra endometrieceller till andra delar av kroppen, t.ex. vid retrograd menstruation (när mensblod rinner bakåt in i bäckenet), något som förekommer hos de flesta kvinnor i viss utsträckning.
- Genetiska faktorer. Eftersom endometrios ofta finns inom familjer kan tillståndet vara ärftligt.
- Hormoner. Hormonet östrogen tros främja endometrios. Forskning pågår om endometrios orsakas av problem med kroppens hormonsystem.
Endometrios utvecklas oftast flera år efter menstruationsdebut. Kvinnor som fått sin första mens tidigt tros ha ökad risk. Även längd och intensitet på menscykeln kan påverka risken, men mer forskning behövs.
Vissa tillstånd förvärrar endometrios, medan andra kan lindra symtomen tillfälligt. Till exempel kan ett försvagat immunförsvar ha svårigheter att känna igen och förstöra endometrieliknande vävnad utanför livmodern, vilket låter den växa och orsaka besvär. Högre östrogennivåer eller större livslång exponering för kroppseget östrogen anses också vara möjliga riskfaktorer.
Å andra sidan minskar ofta symtomen under graviditet, och kvinnor som fött barn löper lägre risk att utveckla tillståndet. Att gå igenom klimakteriet vid högre ålder (60–65) ökar risken för endometrios eftersom kroppen fortsätter producera östrogen, men symtomen brukar försvinna helt efter menopausen.
Möjliga komplikationer
Den vanligaste komplikationen till endometrios är infertilitet. Detta kan yttra sig på flera sätt: skador på äggledarna, hormonella förändringar, inflammation i bäckenet, sammanväxningar, försämrat immunförsvar eller skadade äggceller.
Trots detta kan många kvinnor med endometrios ändå bli gravida och fullfölja en graviditet. Eftersom tillståndet ofta förvärras med tiden ökar chansen att bli gravid ju tidigare i livet det sker.
Endometrios i sig är godartat, men det finns kopplingar mellan endometrios och äggstockscancer. Även om det är ovanligt kan endometriosassocierade adenokarcinom utvecklas senare i livet.
Diagnos
Endometrios kan förbli obehandlad i flera år om den inte diagnostiseras korrekt. Det finns vissa undersökningar som kan visa på förekomst av endometrios.
Bäckenundersökning
Vid en gynundersökning söker läkaren efter avvikelser i bäckenet, som cystor eller ärr. Små områden av endometrios kan gå oupptäckta om de inte lett till cystor.
Ultraljud använder högfrekventa ljudvågor för att skapa bilder av kroppens inre. Undersökningen kan utföras med en ultraljudsgivare mot magen eller inuti slidan. Bägge metoder kan användas för att få en mer komplett bild av reproduktionsorganen. Ett vanligt ultraljud ger dock sällan en säker diagnos, men kan visa cystor relaterade till endometrios, så kallade endometriom.
Magnetkameraundersökning (MR)
En MR använder magnetfält och radiovågor för att skapa detaljerade bilder av organ och vävnader i kroppen. MR kan hjälpa till i kirurgisk planering genom att visa var endometrieimplantaten sitter och hur stora de är.
Laparoskopi är en typ av operation och det enda sättet att med säkerhet fastställa diagnosen endometrios. Vid laparoskopi gör kirurgen ett litet snitt vid naveln och för in ett smalt instrument (laparoskop) som kan identifiera endometrievävnad utanför livmodern.
Laparoskopi kan visa var implantaten sitter, deras omfattning och storlek. Kirurgen kan även ta ett vävnadsprov för analys. Ofta kan endometrios tas bort helt och hållet i samband med laparoskopin om ingreppet är välplanerat.
Behandling
Ett avgörande steg för att lindra symtomen vid endometrios är att ha en hälsosam livsstil. Många kvinnor med kronisk bäckensmärta upplever lättnad av regelbunden fysisk aktivitet.
Vissa livsmedel har visat sig öka symtomen, såsom:
- Livsmedel med mycket transfetter, t.ex. friterad mat eller mycket processad mat;
- Rött kött. Vissa studier tyder på att stort köttintag ökar risken för endometrios;
- Gluten.
Receptfria smärtstillande läkemedel, såsom ibuprofen eller naproxen, kan ibland hjälpa att lindra symtomen.
Ett annat behandlingsalternativ är hormonbehandling.
De stigande och sjunkande hormonnivåerna under menscykeln gör att endometrievävnaden förtjockas, bryts ned och släpper. Hormonläkemedel kan bromsa tillväxten av endometrievävnad och hindra ny tillväxt. Detta är ingen permanent lösning—när behandlingen slutar återkommer ofta smärtan.
Kombinationen smärtstillande och hormonbehandling kan vara effektiv för att lindra eller ta bort smärta som orsakas av endometrios. Det rekommenderas dock inte om du försöker bli gravid.
Hormonella preventivmedel (till exempel p-piller, vaginalring eller p-plåster) hjälper till att reglera de hormoner som styr uppbyggnaden av endometrievävnad. Många kvinnor upplever lättare och kortare blödningar vid användning av hormonellt preventivmedel. Kontinuerliga regimer kan särskilt minska eller få bort smärtan.
Gn-RH-agonister och antagonister (gonadotropinfrisättande hormon) är läkemedel som blockerar produktionen av hormon som stimulerar äggstockarna, vilket sänker östrogennivån och stoppar mensen. Detta gör att endometrievävnaden krymper. Eftersom dessa läkemedel skapar en konstgjord menopaus, kan en låg dos östrogen eller gestagen i kombination med Gn-RH-läkemedel minska biverkningar som vallningar, torra slemhinnor och sänkt bentäthet. Mens och fertilitet återkommer efter att behandlingen avslutats.
Olika gestagenbehandlingar, exempelvis p-spruta, p-stav, hormonspiral med levonorgestrel eller gestagentabletter, kan stoppa mensen och därmed även tillväxten av endometrieimplantat, vilket lindrar symtom.
Aromatashämmare är en grupp läkemedel som minskar mängden östrogen i kroppen. Din läkare kan rekommendera aromatashämmare tillsammans med gestagen eller kombinerat hormonellt preventivmedel vid behandling av endometrios.
Kirurgi rekommenderas oftast om smärtlindrande läkemedel inte hjälper eller om patienter inte tål rekommenderade läkemedel. I svårare fall—särskilt om tarmen, urinblåsan, urinledare eller bäckennerv påverkats—blir kirurgi vanligen aktuellt.
Kirurgi kan vara förstahandsalternativ om:
- Din diagnos är för osäker för att starta annan behandling;
- Du har svårigheter att bli gravid;
- Du har, eller misstänks ha, ett ovarialt endometriom.
Kirurgen kan utföra en laparoskopi eller, vid svårare fall, traditionell bukoperation. De flesta kan opereras med titthålskirurgi (laparoskopi).
Sammanfattning
Som med många tillstånd är tidig upptäckt en viktig faktor för återhämtning. Regelbundna kontroller och en bra gynekolog kan underlätta detta. Endometrios kan vara svårt att hantera, och det kan ta tid att hitta den behandling som passar dig bäst—att känna till alternativen är ett viktigt första steg.
Du kan spåra din cykel med WomanLog. Ladda ner WomanLog nu:
