HPV-vacciner
Humant papillomvirus (HPV) är den vanligaste könssjukdomen i världen: det är mycket stor sannolikhet att du någon gång under livet kommer infekteras av minst en typ av HPV. Förebyggande åtgärder inkluderar god hygien och säkert sex, regelbundna tester och vaccination. I denna artikel fokuserar vi särskilt på vaccinationen.
HPV-vacciner är ett säkert och effektivt sätt att träna ditt immunsystem på att bekämpa HPV-viruset. Helst bör vaccinationen ske innan du blir sexuellt aktiv. Du kan också vaccinera dig senare i livet, men vaccinet skyddar inte mot de HPV-typer du redan är infekterad av eller tillhörande sjukdomar, och är mindre effektivt mot de typer du kanske tidigare har haft.
HPV-virus betraktas som den vanligaste sexuellt överförda infektionen globalt. Det finns över 100 papillomvirus som infekterar huden eller könsslemhinnorna, och uppskattningsvis över 70% av alla sexuellt aktiva kvinnor och män blir infekterade någon gång i livet. Viruset överförs vanligen vid sexuell kontakt, men kan även smitta vid nära, icke-sexuell kontakt med en smittad person.
Det finns flera olika vacciner, som alla skyddar mot utvalda HPV-typer. De innehåller inte DNA från HPV-virus, och är därför inte smittsamma. Istället innehåller de virusliknande partiklar som tränar kroppens immunförsvar att känna igen viruset vid framtida exponering. Dessa vacciner är mycket immunogena — det vill säga mycket effektiva.
Vanliga symtom
De flesta HPV-infektioner ger inga symtom. De som märks orsakar oftast bara milda besvär som inte nödvändigtvis förknippas med sjukdom. HPV går ofta obemärkt förbi eftersom många är helt asymtomatiska och eventuella symtom kan förväxlas med något annat, särskilt eftersom de ofta går över av sig själva.
Symtomatiska HPV-infektioner delas generellt in i två grupper – kutana virus, som oftast infekterar händer, fötter, armar och bröst, och mukosala virus som trivs bäst i varma, fuktiga miljöer såsom könsorgan och analområde, samt mun och svalg. Dessa virus orsakar godartade förändringar som vårtor på hud eller kön — små, hudfärgade knölar som ibland påminner om blomkål. Vårtorna kan orsaka klåda och obehag.
Hos kvinnor kan könsvårtor (även kallade kondylom) uppkomma på blygdläpparna, i slidväggarna, mellan yttre könsorganen och anus, i analkanalen samt på livmodertappen. Hos män förekommer de oftast på ollonet, penisskaftet, pungen eller kring anus. Mukosala vårtor kan även uppträda i mun eller svalg hos den som haft oralsex med en infekterad person.
Andra symtom på HPV kan vara:
- Blodfläckar eller lätt blödning mellan eller efter menstruationer
- Menstruationer som är längre och rikligare än vanligt
- Blödning efter samlag, vaginalsköljning eller vid gynekologisk undersökning
- Ökad mängd flytningar
- Smärta vid samlag
Dessa symtom är inte tillräckligt specifika för att du själv säkert ska kunna diagnosticera HPV, men de bör ändå leda till ett läkarbesök. HPV och komplikationer som kan uppstå är, liksom mycket annat, lättare att behandla ju tidigare de upptäcks.
Många sociala faktorer påverkar din hälsa och säkerhet. Risken för att bli smittad av HPV (och andra könssjukdomar) ökar om du:
- Inte frågar din sexualpartner/partners om deras sexuella bakgrund
- Inte testar dig själv och din partner vid inledningen av en ny relation
- Har bristande kunskaper om sexuell hälsa och/eller anatomi
- Har sex utan kondom (preventivmedel utan barriär skyddar endast mot graviditet – inte mot könssjukdomar)
- Har dålig hygien
- Tidigare har haft en könssjukdom
- Har nedsatt immunförsvar
För att skydda dig själv och dina närstående — håll dig informerad och uppdaterad. Ha en öppen och ärlig kommunikation med både potentiella och nuvarande partners och testa dig regelbundet.
HPV & cancer
HPV-stammar med hög risk (som typ 16 och 18) har större tendens att leda till cancer. Dessa kan orsaka livmoderhalscancer samt cancer i ändtarmen, anus, vagina, vulva, penis och tonsiller.
I de flesta fall klarar ett friskt immunförsvar av att slå ut HPV-viruset. Men om infektionen blir kvar och inte behandlas finns en risk att den utvecklas till förstadier till cancer eller faktisk cancer. Eftersom cancer utvecklas långsamt (ungefär över 15–20 år), kan även symtomen ta lång tid att uppstå. Det är därför regelbundna HPV-tester har stor betydelse om du bär på en högrisk-typ av HPV.
HPV-vacciner
HPV-vacciner introducerades 2006 och är idag standard i vissa länder. Alla tillgängliga HPV-vacciner förebygger infektion av HPV-typer 16 och 18 (som står för en stor andel HPV-relaterad cancer, inklusive 70% av all livmoderhalscancer). Vissa skyddar även mot typ 6 och 11 (orsakar cirka 90% av alla könsvårtor).
Vaccin fungerar bäst i förebyggande syfte. Om du kan — vaccinera dig innan du riskerar att exponeras för HPV, allra helst innan du blir sexuellt aktiv. Vaccinet kan ges från 9 års ålder, men antalet rekommenderade doser beror på ålder. Upp till 15 år ges 2 doser med 6–12 månaders mellanrum. Från 15 års ålder ges 3 doser, med intervaller beroende på vaccinsort.
Det rekommenderas generellt att alla under 27 år som inte blivit vaccinerade gör det. Efter det beror beslutet mer på personliga faktorer, men det är bättre att vaccinera sig sent än aldrig.
Olika vacciner skyddar mot olika HPV-typer och ger skydd under olika lång tid. Till exempel håller Gardasil i över 10 år, Gardasil 9 minst 6 år och Cervarix minst 9 år.
Biverkningar
Biverkningar av HPV-vaccin är ovanliga och oftast milda, och de påminner om de som förekommer med andra vacciner. Ofta beror reaktioner på själva injektionen (och eventuell oro kring nålar) snarare än vaccininnehåll. Vanligaste biverkningarna är:
- Illamående
- Huvudvärk
- Yrsel eller svimning
- Smärta, rodnad eller svullnad i armen där sprutan ges
Det finns några undantag. För att förhindra allvarligare reaktioner ska HPV-vaccin inte ges till personer som:
- är allergiska mot HPV-vaccinet eller något av dess beståndsdelar (milda till måttliga reaktioner och potentiella risker bör diskuteras med mottagaren innan vaccination)
- är gravida
Hur HPV-vacciner fungerar
HPV-vaccin ges som injektion i överarmens muskel. Själva sprutan tar bara några sekunder, men läkarbesöket kan ta lite längre tid.
Dessa vacciner innehåller inte något virus-DNA, utan virusliknande partiklar (från HPV:s ytkomponenter) som efterliknar de HPV-typer du vaccineras mot. På så sätt lär sig kroppens immunförsvar att känna igen viruset, och du kan även få visst skydd mot andra typer.
Vacciners beståndsdelar brukar delas in i tre kategorier:
- Antigen (eller aktiva ämnen), små mängder hela (försvagade) eller ofullständiga bakterier eller virus som lär kroppen att känna igen och eliminera sjukdomen du skyddas mot
- Hjälpämnen (eller inaktiva ämnen), förbättrar immunförsvaret mot vaccinet eller fungerar som konserveringsmedel, stabilisatorer, eller emulgeringsmedel (beroende på ämne)
- Sterilt vatten för injektion
Gardasil innehåller proteiner från HPV-typerna 6, 11, 16 och 18, amorft aluminiumhydroxifosfatsulfat, jästprotein, natriumklorid, L-histidin, polysorbat 80, natriumborat och vatten.
Gardasil 9 innehåller proteiner från HPV-typerna 6, 11, 16, 18, 31, 33, 45, 52 och 58, amorft aluminiumhydroxifosfatsulfat, jästprotein, natriumklorid, L-histidin, polysorbat 80, natriumborat och vatten.
Cervarix innehåller aktiva ämnen från HPV-16 L1-protein och HPV-18 L1-protein och dessutom 3-O-desacyl-4'-monofosforyl-lipid A (MPL), aluminiumhydroxid, natriumklorid, natriumfosfat-monobasisk och vatten.
Långtidsstudier
Då HPV-vacciner är relativt nya studeras de fortfarande med avseende på långtidseffekterna, särskilt eftersom cancer kan utvecklas mycket långsamt. Det är därför viktigt att gå på regelbundna kontroller hos läkare eller gynekolog, inklusive HPV-tester och cellprov, även om du redan är vaccinerad.
Det bästa vi kan göra är att fortsätta utbilda oss själva och den yngre generationen om säkert sex, både fysiskt och emotionellt. Att prata om detta – och avstigmatisera olika hälsofrågor – bidrar till ett mer medvetet samhälle och fler som söker behandling vid behov.
Du kan följa din mens med WomanLog. Ladda ner WomanLog nu:
