Kvinnor och ADHD: Vanligare än vi trott!
Prokrastinering, glömska, irritabilitet och ångest är alla normala delar av det mänskliga livet. För personer med ADHD är detta dock några av de vanligaste utmaningarna de möter varje dag. För dem är det näst intill omöjligt att “skärpa till sig” eller “sluta vara lat”. Till och med de enklaste uppgifterna kan kräva orimligt mycket ansträngning, något som är svårt att förstå om man inte själv har ADHD. Särskilt kvinnor har svårt att få diagnos och tillgång till behandling för ADHD.
Attention-deficit/hyperactivity disorder (ADHD) är stigmatiserat och sällan något man pratar om, trots att mer än 9% av barn mellan 3–17 år i USA har fått diagnosen. Det är fortfarande vanligt att människor kopplar ADHD till små pojkar som är högljudda, rastlösa och ouppmärksamma. Vi vet nu att det är mycket mer komplext än så. På senare år har forskarsamhället långsamt enats om att flickor och kvinnor är lika benägna att ha ADHD som män — men de får diagnos mindre än hälften så ofta.
ADHD, eller attention-deficit/hyperactivity disorder, är ett kroniskt psykiskt tillstånd som påverkar olika processer i hjärnan. Det har länge betraktats som en neuropsykiatrisk barnsjukdom som vuxna "växer ifrån", och ett problem som nästan bara hyperaktiva pojkar har. Men ny forskning visar att även om symptomen ofta ändras över tid, så kan de kvarstå in i vuxen ålder – för båda könen – även om symptomen kan se olika ut.
ADHD kontra ADD
Beteckningen på tillståndet har två delar – uppmärksamhetsstörning och hyperaktivitet; dessa sågs tidigare som två olika kategorier. Termen attention deficit disorder (ADD) är nu en föråldrad klassificering; den användes tidigare för det som idag kallas den ouppmärksamma typen av ADHD.
Inom modern medicin skiljer man tre typer av ADHD:
- Hyperaktiv/impulsiv
- Ouppmärksam
- Kombinerad
En person med ADHD har oftast symptom inom båda spektrumen, men antingen den hyperaktiva eller den ouppmärksamma typen dominerar ofta individens kognitiva processer.
Den hyperaktiva typen kännetecknas av ett ständigt behov av fysisk aktivitet och rörelse. Personer med hyperaktiv ADHD tenderar att vara impulsiva, avbryta samtal, "avsluta" andras meningar, eller prata mer än andra hinner med; de behöver ofta mycket fysisk aktivitet för att må bra, de plockar och kan inte sitta still. Det är denna mer utåtagerande typ som många vanligtvis förknippar med pojkar och män.
Personer som lider av den ouppmärksamma typen av ADHD har också svårt att fokusera, men tillståndet visar sig främst som oförmåga att ta in information från samtal eller komma ihåg instruktioner. De kan verka "frånvarande" och glömska, tappar ofta bort saker och har svårt att hålla tid eller rutiner – oavsett om det gäller vardagliga uppgifter eller något mycket viktigt. Denna typ ses oftare bland kvinnor och flickor.
Resultaten är faktiskt väldigt lika för båda typer av ADHD. De har svårt att fokusera, behålla samtal, hålla dagliga rutiner, och vissa sysslor kräver mycket mer ansträngning än vad andra uppfattar som rimligt.
Att särskilja mellan hyperaktiv och ouppmärksam typ av ADHD är ett sätt att kategorisera det yttre uttrycket, vilket kan vara viktigt för behandling. Underliggande kognitiva processer brukar dock vara mycket lika hos båda typerna.
Sättet vi uttrycker våra tankar och känslor hänger samman med personligheter, uppväxt och kulturella normer. Detta gäller alla, även personer med ADHD.
Någon kan visa irritation och ilska högljutt och tydligt, medan en mer tillbakadragen person kan vara lika arg inombords. På motsvarande sätt kan pratsamhet och impulsivitet maskera glömska och oro.
Hur visar sig ADHD hos kvinnor?
Några av de vanligaste symptomen på ADHD hos kvinnor är:
- Svårt att koncentrera sig vid samtal
- Svårigheter med fokus och slutförande av uppgifter
- Svårt att hantera tid och följa rutiner
- Lätt att bli uttråkad
- Lätt att bli distraherad
- Lätt att bli överväldigad
- Glömska
- Impulsivitet som leder till överdrivna utgifter och ogenomtänkta beslut
- Stökiga hem- och arbetsmiljöer
- Ihärdig ångest
- Hyperfokus på intresseområden
- Övertänkande
- Svårt att fatta beslut
- Sätter igång med meningslösa småsysslor
- Tendens att överarbeta, vilket kan leda till utbrändhet
Vad orsakar ADHD?
Även om den exakta orsaken till ADHD fortfarande är okänd, pågår mycket forskning. Det finns en väl dokumenterad genetisk komponent.
Om en förälder visar tecken på ADHD är det mycket troligt att tillståndet förs vidare till deras barn på något sätt. Ofta upptäcker många vuxna, särskilt kvinnor, egna symptom först efter att deras barn fått ADHD-diagnos.
Vid genetisk benägenhet kan olika faktorer förstärka symptomen, till exempel:
- För tidig födsel
- Andra sjukdomstillstånd som epilepsi
- Trauma och hjärnskada
- Kronisk stress
- Överbelastning av stimuli
- Brist på rutiner
- Dåliga matvanor
- Användning av olämplig medicinering och stimulantia
- Hormonella förändringar, till exempel under klimakteriet
För personer med ADHD kan dåliga vanor skapa en ond cirkel. Ett stökigt hem, ohälsosam kost, och stress över missade deadlines stärker ADHD-symptomen, och själva ADHD:n gör det samtidigt mycket svårt att ta tag i problemen.
Det handlar inte om lathet. Det finns strukturella skillnader i hjärnan hos personer med ADHD, vilket betyder att de driver från en baslinje som skiljer sig från neurotypiska individer.
ADHD-hjärnan
ADHD är ett brett definierat tillstånd. Även om uttrycken varierar, har vissa gemensamma drag kunnat identifieras.
Neurologisk forskning har visat att vissa delar av hjärnan kan utvecklas långsammare eller snabbare än hos neurotypiska, och att kopplingarna mellan olika områden skiljer sig.
Signalsubstanser som styr “typisk” hjärnfunktion är ”dysreglerade” hos personer med ADHD. Kort sagt: meddelanden mellan olika delar av hjärnan överförs inte alltid effektivt.
De två viktigaste signalsubstanserna som ofta är störda hos personer med ADHD är dopamin och noradrenalin. Båda påverkar humör och motivation. Beroende på nivåerna och hur effektivt hjärnan använder dem kan en person bli hyperaktiv och hyperfokuserad eller helt sakna motivation. Båda dessa ytterligheter är vanliga “drag” hos ADHD. En annan typisk egenskap är att tidsuppfattningen ofta är förvrängd hos personer med ADHD.
Varför är det så svårt att få en ADHD-diagnos?
Fastän det är tydligt att ADHD-hjärnor fungerar annorlunda än neurotypiska, så vet vi ännu inte exakt varför.
För att kunna ställa en ADHD-diagnos följer läkare fortfarande riktlinjer som bestämdes för nästan 40 år sedan. En checklista används när ADHD utreds, men den utformades ursprungligen efter vita pojkar från liknande sociala miljöer. Kriterierna anpassas nu i takt med forskningsutvecklingen, men det går inte tillräckligt snabbt.
Eftersom huvudsymptomen för ADHD ofta liknar mänskliga beteenden — glömska, brist på motivation, prokrastinering — är det få som remitteras vidare för utredning. Istället kallas personer med ADHD ofta för lata och opålitliga och drabbas av fördomar i skolan och på arbetsplatsen.
Länge har man trott att ADHD framför allt är ett pojkproblem, och idén lever kvar. I USA får ca 13% av pojkar diagnosen, men bara 6% av flickor. Vi vet nu att nästan lika många flickor och kvinnor har ADHD som pojkar och män, men symptomen förbises ofta hos kvinnor. Det finns flera orsaker till detta.
Hos kvinnor visar sig ADHD mycket oftare som den ouppmärksamma typen. Små flickor med ADHD dagdrömmer, har svårt att behålla information och följa scheman, men slår inte i väggarna som sina manliga kamrater. Deras svårigheter syns mindre, eftersom beteendena inte stör vuxenvärlden på samma sätt, men problemen är ändå högst verkliga.
Kvinnor uppfostras ofta från tidig ålder till att inte visa negativa känslor utåt. Istället för att agera utåt, är kvinnor betydligt mer benägna att internalisera sina problem. Flickor lär sig att inte avbryta och får ofta mer tillsägelse för stökighet, vilket gör att många blir mästare på att maskera sin situation.
Maskering är ett begrepp för de beteenden som anpassas för att uppfylla omgivningens förväntningar. Kvinnor förväntas anpassa sig till sin miljö. Ofta gör de det så väl att ingen märker hur mycket de kämpar, även om de har en diagnos som ADHD.
Kvinnor befinner sig i en dubbel fälla. Även när de berättar om vad de upplever, hänvisas de fortfarande mer sällan vidare för medicinsk utredning.
Tyvärr betraktas ofta ouppmärksamhet, impulsivitet eller glömska som normala drag hos kvinnor. Sådana jobbiga symptom skylls ofta på PMS, när de i själva verket kan ha en botbar grundorsak.
Humörsvängningar och hjärndimma är en del av livet och kan förstås orsakas av hormoner, men de kan även vara tecken på verkliga tillstånd som inte bör ignoreras.
Kvinnors negativa känslor, som ilska och frustration, avfärdas dessutom ofta som mindre allvarliga än när en man visar samma känslor.
Ångest och depression går ofta hand i hand med ADHD hos kvinnor och flickor, liksom andra tillstånd som ätstörningar och sömnstörningar.
Hur lever man med ADHD?
Även om ADHD-hjärnan anses avvika från den neurotypiska hjärnan är vi idag väl medvetna om att det inte finns någon “normal” människa. Istället för att passa in i formen kan vi bli bättre på att acceptera och uppskatta våra olikheter. Om du misstänker att du har ADHD, kontakta en vårdgivare för utredning.
Det finns flera saker du kan göra för att hantera dina symptom:
Förenkla och strukturera. Om vardagssysslor tar för mycket energi, förenkla och automatisera där du kan. Sätt rutiner för inköp och räkningar, exempelvis med veckohandling online. Förvara samma saker på samma plats – och lägg alltid tillbaka dem där. Välj saker som kräver lite underhåll – kläder och sängkläder som inte skrynklar, tåliga växter, matvaror som håller och enkelt kompletteras med färskvaror. Överväg apparater som slow cooker eller robotdammsugare för att förenkla vardagen.
Begränsa störmoment på jobbet och hemma. Stäng av onödiga notiser, avsluta dig från överväldigande mejllistor, använd vitt brus eller särskild ADHD-musik när du behöver koncentrera dig.
Rör på dig. Fysisk aktivitet är viktigt för att hantera stress och minska rastlösheten. Tjugo till trettio minuter rörelse kan räcka för att höja dopaminnivåerna och ge energi för flera timmar. Många lär sig själva att känna när det är dags att ta en paus och hur långt man behöver gå för att “få igång dopaminet” igen.
Skapa mat- och livsstilsvanor som minskar påverkan av ADHD i ditt liv. Många med ADHD mår bättre av att dra ner på kolhydrater och socker, och kan även ha svårt att tåla gluten och/eller mjölkproteinet kasein.
Använd en daglig planering för att hålla koll på och prioritera uppgifter. Det hjälper dig att få viktiga saker gjorda i god tid. Ibland får hjärnan ett dopamin-kick av att beta av några små enkla uppgifter, vilket frigör utrymme att ta itu med något mer utmanande. Men akta dig för att fastna i småsysslor.
Dela upp sysslor i små steg och ta ett i taget. Bestäm dig för att vika tvätt i 10 minuter. Sätt en timer. Gläds åt det du åstadkommit. Även om du inte gör klart, har du i alla fall gjort någonting — det är mer än om du låtit bli och bara oroat dig. Kanske kan du sen sätta en ny timer, eller byta aktivitet. Testa “pomodoro-tekniken”.
Respektera dina begränsningar och ta hand om ditt välmående. Acceptera att motgångar händer, men de definierar inte dig som person. Individuell eller gruppterapi kan hjälpa dig att känna igen mönster och ge verktyg och perspektiv. Ibland räcker en andningsövning för att samla sig och känna efter om du behöver stretcha, dricka, eller ta reda på något som får dig framåt.
Receptbelagd medicinering kan ofta lindra ADHD-symptom. Många upplever att livet blir mycket enklare med rätt medicin. Både centralstimulerande och icke-centralstimulerande läkemedel kan ges för koncentration och motivation. Ibland kan även antidepressiva skrivas ut vid samtidig depression och ångest.
Våra liv är dynamiska. Symptomen kan förändras över tid, och rutiner kan ändras därefter.
Även om ADHD är ett livslångt tillstånd går det att anpassa sig och till och med blomstra, särskilt om du får en tydlig diagnos och stöd från din omgivning. Många framgångsrika entreprenörer vittnar om ADHD: det ständiga behovet av förändring och motviljan mot rutin kan bli en stark drivkraft för nya idéer.
Men ADHD är inte någon "superkraft". Det är ett utmanande tillstånd som försvårar organiseringen av livet, även om allt verkar bra på ytan.
Det positiva är att medvetenheten om hur många som berörs av ADHD ökar och hjälpen blir allt tydligare. Första steget är att erkänna att du är värd hjälp – varje dag.
Du kan följa din mens med WomanLog. Ladda ner WomanLog nu:
