Smärta
Smärta är en universell mänsklig upplevelse, men den är också högst individuell. Det kan vara svårt att utvärdera den exakta orsaken till smärtan, men det är alltid en signal om att något potentiellt farligt händer i din kropp.
Smärta anses ofta vara en normal del av idrott, åldrande och förlossning. Det är sant att smärta är en ofrånkomlig del av att vara människa och att viss smärta är oundviklig, men smärta är inte menad att kännas under längre perioder.
Smärta är, först och främst, en signal om att något intensivt, överväldigande och med största sannolikhet skadligt händer i din kropp. På den mest grundläggande nivån berättar smärtupplevelsen att du ska sluta med det du gör: sluta lyfta det tunga föremålet, ta bort handen från elden, ta hand om såret.
Smärtreceptorer eller nociceptorer är sensoriska nerver som finns överallt i människokroppen: i huden, vissa inre organ och till och med i benen—i benmärgen och i själva benvävnaden. Det är välkänt att det inte finns några nociceptorer i hjärnan—huvudvärk orsakas av andra strukturer i huvudet, som blodkärl samt nerver och muskler i nacke och ansikte.
Smärtförnimmelsen uppstår när smärtreceptorer reagerar på olika skadliga (eller potentiellt skadliga) stimuli genom att skicka elektriska signaler till ryggmärgen och hjärnan så att du kan reagera därefter.
De stimuli som smärtreceptorer reagerar på kan vara både yttre och inre. I vissa fall, när din kropp utsätts för ett yttre stimuli, kommer den automatiskt att genomföra omedelbara och ofrivilliga reflexhandlingar för att undvika smärtan. När vi utsätts för allvarliga, skadliga stimuli ändrar vi omedelbart vårt beteende.
När vi upplever en stark, omedelbar smärta, är det nästan omöjligt att inte ändra vårt beteende och söka hjälp. Smärta är den främsta anledningen till att människor söker medicinsk hjälp.
Typer av smärta
Det finns många sätt att kategorisera smärta på: efter lokalisation (huvudvärk, ledvärk eller muskelvärk och så vidare – om det är i din kropp kan det med största sannolikhet göra ont) eller exempelvis efter orsaken till smärtan.
Nociceptiv vs neuropatisk smärta
Nociceptiv smärta är smärta som orsakas av direkt irritation av smärtreceptorerna. Verklig eller upplevd skada på vävnaden kring smärtreceptorerna är ofta synlig. Neuropatisk smärta uppstår när de neurala banorna själva är skadade. Skador på nervsystemet kan uppstå på grund av sjukdomar som cancer, diabetes eller multipel skleros, eller på grund av en genetisk sjukdom.
Fantomsmärta är också en typ av neuropatisk smärta. Den här typen av smärta uppstår hos amputerade när personen rapporterar att hon känner smärta i en lem som inte längre finns kvar.
Akut vs kronisk smärta
Akut smärta är tillfällig och utvecklas som en direkt respons på ett intensivt stimulus såsom en skada, fysiskt trauma eller en akut sjukdom eller infektion. Den smärta som känns vid förlossning är också akut. Akut smärta är en del av kroppens försvarsmekanism. Denna smärta försvinner när den underliggande orsaken behandlats, vanligtvis inom cirka en månad.
Kronisk smärta är smärta som varar i flera månader eller längre. Den kan orsakas av sjukdomar som fibromyalgi, endometrios, artrit, migrän eller cancer. Obehandlade sjukdomar eller skador kan också orsaka kronisk smärta. Kronisk smärta är svår att behandla och helt övervinna, eftersom orsaken till smärtan ofta redan försvunnit, och bara felaktig ”information” finns kvar i dina neurala banor.
Kronisk smärta är kanske inte lika stark som akut smärta, men kan ha mycket negativa effekter både fysiskt och psykiskt på grund av sin ihållande karaktär.
Riskfaktorer för kronisk smärta inkluderar:
- genetik—till exempel, om migrän är vanligt i din familj har du högre risk att drabbas
- att vara underviktig eller överviktig
- hög ålder
- diabetes
- högriskyrke eller hobby—till exempel om du ofta lägger mycket belastning på lederna, genom att lyfta tunga saker eller utöva extremsport
- tidigare skador
- rökning
- stillasittande livsstil
- stress
Smärta är olika för alla
Smärttröskeln—den nivå då smärtan blir för svår att uthärda—kan vara mycket olika för olika personer.
Faktorer som påverkar smärttröskeln inkluderar kön, genetiska faktorer, tidigare exponering för stimuli, fysisk form, hudens hälsa och till och med sådana till synes obetydliga detaljer som en persons humör en viss dag.
Självklart är smärta svår att missa när du själv upplever den. Hos andra syns smärta inte alltid lika tydligt, särskilt inte om den är kronisk och personen vant sig vid att hantera den, eller om personen inte kan uttrycka sig tydligt. Denna brist på förståelse för andras upplevelse har lett till många orättvisa metoder förr i tiden.
Många inom vården trodde att bebisar inte kände smärta ända in på 1980-talet! Det stämmer givetvis inte. Argumentet var att eftersom spädbarn skriker av alla möjliga stimuli, smärtsamma eller inte, har de ännu inte fullt utvecklade nervsystem och måste därför inte uppleva riktig smärta.
Faktum är att det numera bevisats med MR-undersökningar att bebisar faktiskt känner smärta. Forskning tyder på att bebisar till och med är mer känsliga än vuxna. Vilken mamma behöver en forskare för att förstå det?
Tyvärr händer det ofta att personer som inte kan kommunicera sin upplevelse av smärta blir ignorerade och lämnas att lida. Detta drabbar personer som lever med funktionsvariationer och kroniska sjukdomar, men kan faktiskt hända vem som helst.
Det kan vara väldigt svårt att utvärdera och kommunicera smärta effektivt. Hur känns smärtan? Är det en vass smärta? En svidande eller dunkande känsla? Var sitter smärtan? Ordförrådet vi använder för att beskriva smärta är ofta otillräckligt.
För att övervinna svårigheterna att kommunicera om smärta har forskare utvecklat olika frågeformulär och metoder för att rapportera våra upplevelser. Din läkare kan till exempel be dig värdera din smärta på en skala från 1 till 10 där 0 betyder ”ingen smärta” och 10 betyder ”värsta tänkbara smärta”. Oftast förväntar sig läkaren inte att du säger ett tal närmare 10 under ett samtal, eftersom en person som upplever så intensiv smärta inte hade kunnat tala alls.
Var inte rädd att noggrant utvärdera din smärta och ange ett lågt tal. En frisk kropp ska inte ha något obehag alls. Och även 1 eller 2 av 10 kan vara skadligt, särskilt när smärtan är kronisk.
Smärta och stereotyper
Kvinnor avfärdas ofta när de rapporterar smärta i kroppen, antingen för att de anses vara för ”känsliga” för att utvärdera graden av smärtan rätt eller för att de förväntas uthärda all smärta kopplad till menstruation, graviditet eller helt enkelt till att vara kvinna.
Liknande stereotyper gäller för andra grupper. Personer med fetma undersöks exempelvis ofta inte tillräckligt inom vården; läkare som omedvetet bär på fördomar mot feta tenderar att tillskriva alla deras besvär övervikten. Även om fetma bidrar till många sjukdomar och att överbelastning av leder kan orsaka smärta, kan verklig skada uppstå om andra allvarliga tillstånd förblir oupptäckta för att ingen undersökt dem ordentligt.
”God” smärta?
Kulturellt sett kan våra attityder gentemot smärta vara ganska ambivalenta. Vi tror ibland att det finns ett värde i att känna smärta om det är för ett gott ändamål: smärtan från skönhetsbehandlingar, eller från fysisk träning, till exempel.
”No pain, no gain”-inställningen kan vara mycket skadlig—både inom idrott och andra områden. Viss ömhet och muskelvärk efter träning är normalt. Men att pressa sig själv till utmattning kan vara farligt.
Även inom idrott är smärta en signal om att något är fel eller att skada är på väg att uppstå. Om smärta ignoreras kan det leda till allvarliga hälsoproblem och utbrändhet.
Smärta som en del av sex är ett helt annat ämne. För vissa kan kontrollerad smärta ge en extra krydda i sovrummet. Du kan läsa mer om sexuella fantasier här. Poängen är att experimenten i sovrummet alltid ska vara samtyckta. Och själva samlaget ska inte vara smärtsamt.
Smärtlindring
Det finns olika smärtlindrande läkemedel (analgetika), både receptfria på apotek och på recept från läkare.
Aspirin och ibuprofen är två av de vanligaste receptfria smärtlindrande läkemedlen. De minskar smärtan genom att blockera de ämnen som frigörs av skadad vävnad. Ibuprofen minskar även svullnad.
Det kan verka som att dessa läkemedel riktar sig direkt mot det smärtande området, men de sprids faktiskt i hela blodomloppet och påverkar alla ställen där celler avger specifika smärthormoner.
Dessa läkemedel kan användas för att lindra muskelvärk och ledvärk, smärtsamma menstruationer, huvudvärk och andra symptom. Aspirin och ibuprofen är relativt säkra, särskilt vid oregelbunden användning. De behandlar dock bara symptomen och inte den verkliga orsaken till smärtan.
Opioider såsom morfin och fentanyl är starkare smärtläkemedel som oftast bara finns på recept. De används vid svår smärta på grund av allvarlig skada, kroniska tillstånd eller under återhämtning efter operation. Ibland ges dessa läkemedel till cancerpatienter för att lindra smärtan vid behandlingarna.
Opioider är liknande endorfiner—de signalsubstanser kroppen naturligt skapar för att minska smärta. Vid överanvändning kan de skapa beroende. Opioider har också fler och kraftigare biverkningar än mildare smärtläkemedel.
Personer med kronisk smärta kan ibland behöva antidepressiva läkemedel, eftersom smärtan inte har någon fysisk orsak som kan behandlas.
Naturliga metoder
Ofta kan smärta förebyggas eller lindras med naturliga metoder som:
- is på svullna muskler
- kall kompress vid huvudvärk
- varm kompress vid artrit
- yoga och stretchövningar för muskelhälsa och rörlighet
- andningsövningar för att lugna både kropp och sinne
- ingefära för att minska muskelvärk, svullnad och andra typer av inflammation
- gurkmeja för att minska magsår och lindra matsmältningsbesvär
- örtte mot olika besvär
- akupunktur mot olika besvär
- eteriska oljor mot olika besvär
- varmt bad för att slappna av
Att minska stress—både yttre och inre—kan ha stor inverkan på smärthantering.
Var försiktig med egenvård och kontakta alltid sjukvården om smärtan kommer tillbaka.
Du kan följa din mens med WomanLog. Ladda ner WomanLog nu:
